På måndag är det tänkt att EU-ländernas utrikesministrar ska ge grönt ljus åt ännu en omgång sanktioner mot Belarus, den femte i raden.

Bland förslagen finns straffåtgärder mot flygplatsen i Minsk, som ett sätt att minska antalet migranter från Mellanöstern, enligt nyhetsbyrån Reuters.

Dilemma för EU

Krisen på gränsen mellan Belarus och Polen – där tusentals människor befinner sig i hopp om att passera EU-gränsen och ta sig till Tyskland och andra västeuropeiska länder – kastar ljus på ett dilemma för EU.

Sedan valet i Belarus i augusti i fjol, i vilket Aleksandr Lukasjenko allmänt anses ha fuskat till sig segern, har relationen till EU försämrats kraftigt. I dag tror många bedömare att den auktoritäre presidenten mer eller mindre har gett upp hoppet om fungerande band, och hittills tycks de europeiska sanktionerna inte ha rört den Rysslandsstödde Lukasjenko i ryggen.

– Om syftet var att ändra Belarus politik så har de ju inte lyckats, säger Jakob Hedenskog, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

"Inte självkritisk"

Lukasjenko anser att sanktionerna är orättfärdiga, eftersom han inte anser sig ha gjort något fel, enligt Hedenskog.

– Han tycker att hela den här krisen har uppkommit på grund av EU och ser inte någon anledning att ändra sitt beteende.

Samtidigt är just sanktioner ett av få instrument som står till buds för EU, även om Bryssel även drar i andra änden av repet.

– EU har försökt att få andra länder att upphöra med flygningar till Belarus, exempelvis Irak redan i somras. Det hade en temporär effekt, men sedan har man återupptagit flygningarna.

EU-kommissionären Margaritis Schinas är just nu på resa i regionen för att utöva påtryckningar på länder varifrån migranterna kommer, som Förenade arabemiraten och Libanon.

Svårt att agera annorlunda

Belaruskännaren Ingmar Oldberg, associerad medarbetare vid Utrikespolitiska institutet (UI), tror att EU:s agerande kan driva Belarus ännu mer i famnen på sin mäktige granne Ryssland, som man numera är helt beroende av, såväl ekonomiskt som säkerhetspolitiskt.

Han pekar också på att EU visserligen må ha svårt att agera annorlunda – men att detsamma gäller för Belarus.

– Tidigare har han haft bäst relation med sina grannländer Lettland, Litauen och Polen, men nu har han rivit broarna mot dem också. Lukasjenko har egentligen väldigt få alternativ.

Stormaktsledare gör upp

Omvärldens blickar vänds nu allt mer mot Moskva. Tidigare i veckan ringde Tysklands förbundskansler Angela Merkel den ryske presidenten Vladimir Putin för att uppmana honom att styra upp situationen – ett upplägg som passar Putin utmärkt, enligt Jakob Hedenskog.

– Det är två stormaktsledare som gör upp över huvudet på andra mindre länder, som Belarus, Polen och Litauen. Det passar Ryssland som hand i handske, det är så man ser på sig själv och omvärlden.