– Det är ingen hemlighet att hela västvärlden ligger i krig med Ryssland i Ukraina, sade Lukasjenko vid ett segerdagsfirande i Minsk i förrgår, där han också anammade Kremls paroll att nazismen slår rot i väst.

På onsdagen hölls nya militärövningar nära Ukrainas gräns, som uppföljning på beredskapsövningar som hölls härom veckan.

Det är inte så anmärkningsvärt i sig, enligt Jakob Hedenskog, som är analytiker vid Utrikespolitiska institutets Centrum för Östeuropastudier. Men det är ett budskap.

– Att Belarus stödjer det ryska kriget mot Ukraina. Man hävdar att det i själva verket är Nato som bedriver krig mot Ryssland och därmed också mot Belarus, säger han.

Själva i norr

Det fullskaliga invasionen i februari föregicks av att Ryssland och Belarus krigsövade tillsammans, poängterar Hedenskog. Men han tror inte att Belarus kommer att delta i kriget i det här läget – i så fall borde landet ha följt med Ryssland in redan då.

– Då visste man inte heller hur bra ukrainarna skulle försvara sig. Ryssland hade ju föreställt sig ett snabbt krig där man skulle inta Kiev, säger analytikern.

– Att Belarus skulle gå in på egen hand när Ryssland har förflyttat sina förband och krigar i Donbass, mot ett Ukraina som har visat sig vara bättre på att försvara sig, tror jag inte på.

Däremot utgör vapenskramlet ett slags distraktion. Från Belarus i norr och från den ryskstödda moldaviska utbrytarregionen Transnistrien i väst.

– Syftet är också att binda upp ukrainska styrkor, att de tvingas hålla fokus på andra delar än kriget i öst.

"Ett ryskt protektorat"

Aleksandr Lukasjenko satte sig i praktiken i Vladimir Putins knä när han tog Rysslands hjälp vid landsomfattande jätteprotester som följde det riggade presidentvalet i Belarus 2020. Han klarar västvärldens sanktioner tack vare ryskt stöd och köper fler ryska vapen som han säger skulle kunna nå till exempel hela Polen och Baltikum.

– Gud förbjude, jag försöker inte antyda något. Det enda jag vill ha sagt är att man bör förstå vilken räckvidd våra vapen har, säger Lukasjenko enligt den ryska nyhetsbyrån Interfax.

Den mångårige diktatorn är van vid att balansera omvärldens intressen för att behålla sin makt och manöverutrymme. Han kallar kriget för just ett krig, säger att det går "trögare" än han hade väntat sig och vill delta i framtida fredsförhandlingar.

– Jag skulle säga att Belarus fungerar som ett ryskt protektorat i dagsläget. Men det är inte så att Lukasjenko inte har något utrymme alls, han försöker visa att han kan agera inom snäva ramar, säger Hedenskog.

– Mellan det att han skickar signaler om att han stödjer Ryssland skickar han också signaler att där finns en liten nyansskillnad som han hoppas att väst uppfattar.

Få krigssugna

Ytterligare ett intresse som Lukasjenko kan behöva väga in är den belarusiska befolkningens motvilja att invadera grannlandet.

De få avstämningar som finns av opinionen i det slutna landet gör gällande att det finns ett stort motstånd. Belarusiska järnvägsarbetare och hackare sägs till exempel ha sinkat den ryska framfarten genom Belarus.

Om det sker en allmän mobilisering i Ryssland skulle man möjligen kunna vända sig till belarusiska soldater, enligt Jakob Hedenskog. Samtidigt ser han att det i Ukraina har upprättats minst två förband med frivilliga belarusier som strider på den ukrainska sidan. Och att Lukasjenko nog vill undvika att belarusier hamnar i strid med belarusier.

– Jag tror framför allt att han fruktar interna oroligheter om Belarus skulle gå in i kriget med egna trupper, att det skulle väcka sådan avsky hos befolkningen att det skulle kunna drabba honom själv. Det kanske han också har framfört till Putin.