Kropparna efter tre unga män hittades sent på tisdagen vid en väg utanför staden Ocaña nära gränsen till Venezuela, skriver The Guardian.

I lördags dödades sex personer i Tumaco, en hamnstad i södra landsändan. Dagarna innan hade provinsguvernören varnat för att regionen är på väg in i ett tillstånd av anarki.

Samma lördag sköts tre människor ihjäl i storstaden Medellín. Ytterligare tre mördades i Arauca i öster.

"Konstant skräck"

Hittills i år har 46 massakrer ägt rum. Med massaker avses mord på tre eller fler personer vid ett enda tillfälle, enligt övervakningsgruppen Indepaz.

– Vi lever i konstant skräck. Vi vet att vi kan bli dödade när som helst och att regeringen inte kommer att göra mycket för att rädda oss, säger en företrädare som vill vara anonym i rädsla för repressalier.

Fredsavtalet 2016 med landets största gerillarörelse, marxistiska Farc (Colombias väpnade revolutionära styrkor), avslutade formellt över fem årtionden av våld som tagit över 220 000 liv, de allra flesta civila.

Grusat hopp

Hoppet om att avtalet skulle leda till ökad säkerhet och utveckling i Colombias fattigaste regioner har dock gäckats.

Farc-dissidenter har slagits med den rivaliserande vänstergerillan ELN (Nationella befrielsearmén), paramilitära högergrupper, narkotikakarteller och den colombianska militären om kontroll över territorier.

Våldsutbrotten har särskilt drabbat människorättsaktivister – över 100 har mördats bara i år.

Militärt svar

President Iván Duque har inte gjort tillräckligt för att genomföra fredsavtalet, anser bedömare.

– Regeringen har misslyckats med att följa vägkartan i fredsavtalet. Och om inte det förändras, och vi får se verklig utveckling och inte bara en militär respons, kommer dödandet att fortsätta, säger Sergio Guzmán, chef för tankesmedjan Colombias riskanalys, till The Guardian.

Iván Duque å sin sida skyller senare tids blodspillan på narkotikasmugglande grupper. Han har beordrat militären att inte lägga fingrarna emellan.

Mer splittrat

Colombiaexperter pekar på att dagens dynamik bland olika beväpnade grupper är mer komplicerad än i slutet av 90-talet, även det en period då massakrer och mord ingick i den colombianska vardagen.

– Förr fanns det tydliga ideologiska linjer och motiv, medan det i dag mer handlar om fragmenterade grupper med egna landområden, säger Gimena Sánchez vid Washingon Office on Latin America.

– Såvida vi inte ser ett radikalt skifte i Duques och den ekonomiska elitens politiska vilja, kommer sakernas tillstånd att fortsätta försämras.