25-åriga Ingrid var flådd, stympad och saknade organ när hon hittades på en trottoar i februari. Tre dagar senare hittades sjuåriga Fátima i en plastpåse, brutalt misshandlad och sexuellt utnyttjad.

Enligt officiella siffror mördades nästan 1 000 flickor och kvinnor i Mexiko under årets första fyra månader. Under april sattes ett dystert rekord: 267 kvinnor bragdes om livet, den högsta siffran på fem år. Mexikanska kvinnorättsorganisationer menar dessutom att mörkertalet är stort – många fall registreras som självmord eller hjärtinfarkt när det egentligen handlar om mord, enligt den feministiska rörelsen Marea Verde.

– Det är en humanitär katastrof. Vi pratar skandalösa siffror, säger Francisco Contreras, Latinamerikagruppernas talesperson för politisk utveckling.

Förringar våldet

Kvinnors utsatthet har ökat världen över under covidkrisen. Under Mexikos sju veckor långa karantän har kvinnojourer rapporterat en 60-procentig ökning av larmsamtal rörande kvinnovåld. Men när president Andrés Manuel López Obrador konfronterades med siffrorna tycktes han föga oroad.

– 90 procent av de samtalen är fejk, det har bevisats, sade han på en presskonferens.

Det kontroversiella uttalandet visar att politikerna förringar våldets allvar, menar Contreras. Det är tydligt att staten har andra prioriteringar.

– Det mexikanska samhället är präglat av patriarkala strukturer inom både familjen, staten och vardagslivet. Det finns lagar för att skydda kvinnor i Mexiko, men de har aldrig tillämpats. Alla resurser går till kriget mot knarkkartellerna.

Merparten av kvinnomorden förblir ouppklarade: 3 procent leder till åtal, 1 procent till en fällande dom, rapporterar El País. Kvinnorättsorganisationer pekar på en ödesdiger straffrihet underblåst av nonchalans, omfattande korruption och ett starkt rotat patriarkat.

Mardrömmar

De senaste åren har aktivisten María Salguero tillbringat oräkneliga timmar framför datorn hemma i lägenheten i Mexico City. Med hjälp av tidningsnotiser kartlägger hon det som hon menar att polisen misslyckats med: hur många av landets kvinnor som egentligen har fått sätta livet till i händerna på män.

På Salgueros karta, som har döpts till "Jag namnger dig", är Mexikos topografi helt dold. I stället täcks kartan av kors i olika färger – ett för varje offer för "feminicidio", det spanska ordet för mord motiverat av kvinnohat. Dessutom försvinner många kvinnor spårlöst varje år.

– Det är viktigt att påpeka att de här kvinnorna inte är siffror. De har namn, säger Salguero till TT.

Arbetet är plågsamt. Timme efter timme matas hon med detaljrika beskrivningar av brutala mord, lemlästningar, tortyr.

– Jag har mardrömmar, men jag försöker att distrahera mig själv. Jag spelar piano för att glömma.

Protestvåg

Salguero är kritisk mot López Obrador och hans regering, inte minst över hur kvinnors rop på hjälp viftas bort som busringningar.

– Larmsamtalen som presidenten pratar om är inte fejk. Det handlar om samtal som inte följs upp för att polisen saknar kunskap och kapacitet. När de faktiskt griper en förövare så går han fri för 40 euro.

I takt med mordvågen växer motståndet. I mars tog tiotusentals kvinnor till gatorna för att protestera mot våldet och kräva rättvisa för offren, och på alla hjärtans dag kastades blodröd färg mot presidentpalatset vid en demonstration i Mexico City. Latinamerikagruppernas Francisco Contreras, som föddes i Chile, följer utvecklingen med optimism.

– Rörelsen har växt i alla latinamerikanska länder. Aktivister samarbetar i hela regionen och har blivit mycket mer precisa i sina krav, i hur de ställer regeringar och politiker mot väggen. Tidigare var det främst en rörelse för akademiker i medelklassen, men nu har det växt till en bred, massiv rörelse.