En militärjunta har tagit makten i Burkina Faso. I ett framträdande i burkinsk tv på måndagen sade de sig ha tagit president Roch Marc Christian Kaboré i förvar, upplöst parlamentet och stängt landets gränser.

Kuppen följer på en längre tids turbulens kopplad till den blodiga kampen mot jihadistiska grupper i landets norra delar som pågått i flera år. Så sent som i november dödades 49 militärpoliser i en attack.

Kritiken har varit hård mot president Kaboré, som inte anses ha gjort tillräckligt för att förhindra dödandet.

– Det har länge funnits en frustration, både hos befolkningen och inom de olika delarna av landets säkerhetsstyrkor. Militärjuntan vill göra det de anser att presidenten inte klarat av — ta kontrollen över de norra delarna av landet, säger Jesper Bjarnesen, forskare med fokus på Västafrika på Nordiska Afrikainstitutet.

Motsatt effekt

Kaboré har den senaste tiden försökt blidka sina kritiker genom att byta ut flera personer på ledande positioner inom säkerhetsstyrkorna. Draget tycks dock ha fått motsatt effekt, och nyligen greps en liten grupp militärer misstänkta för att ha planerat en kupp.

– Börjar man flytta runt på militäreliten så är det klart att risken finns att de som marginaliseras vill ta tillbaka makten. Jag har sett tecken på att det här skulle kunna hända, egentligen ända sedan november.

Vad kan vi förvänta oss de närmsta dagarna?

– Civilbefolkningen har önskat en förändring under en längre tid. Jag tror därför att de flesta vill avvakta litegrann och se om det här kan leda till en positiv förändring i kampen mot den gemensamma fienden som är islamisterna. Det är dock viktigt att understryka att det inte är folket som har önskat ett militärt ingripande.

Ovisst läge

Burkina Faso har en lång historia av militärkupper och ledare med nära kopplingar till militären. Men efter en folklig resning som 2014 tvingade bort den dåvarande presidenten Blaise Compaoré efter 27 år vid makten har landet tagit tydliga steg i demokratisk riktning, säger Jesper Bjarnesen.

– Många känner en stolthet över att man genom fredliga demonstrationer och ett brett samarbete mellan politik och civilsamhälle lyckades tvinga bort regimen, förvalta en övergångsregering och organisera demokratiska val ett år senare. De flesta burkiners självbild är nog att man sedan dess gått in i en ny era där man jobbar för att förankra demokratiska institutioner i landet.

Vad tror du att det här innebär för demokratiseringen?

– Det här kan gå åt flera håll. Jag tror fortfarande att man just i ljuset av de senaste årens erfarenheter kommer se att de politiska aktörerna och civilsamhället väldigt aktivt kommer att sätta press på juntan och kräva att de jobbar mot en civil övergångsregering. Jag tror inte att man kommer att acceptera flera års militärstyre.