Det anser den danske yttrandefrihetsdebattören Jakob Mchangama, vd för tankesmedjan Justitia och författare till boken "“Free Speech – A History from Socrates to Social Media”.

– Yttrandefriheten ska klara testet när det är svårt och obehagligt, annars är den inte mycket värd, säger han.

Nu är det Sveriges tur. Parallellerna finns där, men i Danmark var den utlösande faktorn ett publiceringsbeslut på en tidning 2005. I Sverige 2023 är det en handling utförd av en välkänd provokatör som tidigare har dömts för hets mot folkgrupp.

– Så det finns skillnader, men i sin essens handlar det om handlingar som vissa muslimska länder anser vara blasfemiska.

Blasfemi, det vill säga hädelse, var tidigare ett brott i Danmark. Att den lagen avskaffades 2017 ser Jakob Mchangama som en viktig framgång för yttrandefriheten i landet.

– Det är ett gott tecken på att man anser att yttrandefriheten är viktigare än religiösa känslor.

"Snabbt och drastiskt"

Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrer den 30 september 2005 väckte stor upprördhet bland muslimska församlingar i Danmark. Delegationer med imamer från Danmark skickades till Mellanöstern för att upplysa om teckningarnas existens.

I december 2005 hotade den islamiska samarbetsorganisationen Isesco med bojkott av Danmark om inte statsministern officiellt bad om ursäkt. Ambassadörer från elva muslimska länder krävde att dåvarande statsministern Anders Fogh Rasmussen skulle ta avstånd från teckningarna – men han vägrade att ens träffa dem.

– Exporten föll snabbt och drastiskt, säger Peter Dige Thagesen, chef för global handel i organisationen Dansk industri.

– Jag följde det nära och den danska exporten av förbrukningsvaror till Mellanöstern drabbades mycket hårt. Det var de varorna som var lätta att bojkotta, för man kunde se på förpackningarna att det var danska produkter.

Arla, Lego, Bang&Olufsen, Ecco och mängder av andra företag drabbades när religiösa ledare i Saudiarabien vid fredagsbönen den 20 januari 2006 uppmanade till bojkott. Mejerijätten Arla drabbades hårdast.

– Det har tagit oss 40 år att bygga en stor affärsverksamhet i Mellanöstern och nu har vi sett ett totalstopp på bara fem dagar, sade Arlas presstalesperson Astrid Gade Niels då till BBC News.

Exporten tillbaka

Bojkotten ledde till mångmiljardförluster för danska företag. Samtidigt eldades danska flaggor vid massdemonstrationer utanför danska ambassader och även bilder på Anders Fogh Rasmussen.

Peter Dige Thagesen, som reste mycket i Mellanöstern, minns hur människor reste sig upp och gick flera gånger 2005–2006 när han slog sig ner bredvid dem, efter att det framkommit att han är dansk.

Men efter fyra–fem år hade det lagt sig och exporten var tillbaka på samma nivåer som före krisen.

– Information, information, information, sammanfattar han de danska motåtgärderna.

Utrikesförvaltningen, företagen, politikerna – på bred front bearbetade de alla tänkbara kontakter de hade i de länder där bojkotten pågick. Peter Dige Thagesen är övertygad om att det bidrog till att krisen ebbade ut.

– Kritiken handlade till stor del om att man i Danmark tillät de här teckningarna och att de kunde tryckas i tidningar. Vi fick förklara att man från politiskt håll inte kan ingripa mot vad som trycks i en tidning. Det är banalt för oss, men det är svårt att förklara för en person som är van vid hård politisk styrning och censur, säger han.

Klarade testet

Jakob Mchangama anser att Danmark klarade yttrandefrihetstestet. Enligt honom har många av dem som då var kritiska mot den danska regeringens agerande i dag bytt ståndpunkt. De är nöjda med att Danmark inte gav efter.

Men inom tidningsvärlden finns en rädsla för att återpublicera Muhammedkarikatyrerna. Detta har han förståelse för – eftersom en publicering kan innebära en reell fara för redaktörers och journalisters liv.

– Förut sade många att de inte publicerar sådana teckningar eftersom det skulle vara brist på respekt eller ett uttryck för islamofobi. Men nu säger man att "vi gör det inte eftersom vi är rädda, det är för farligt".

– Det tycker jag är ett framsteg, att man är ärlig och inte försöker förklara självcensur med islamofobi eller rasism, utan att man erkänner att det är på grund av hotet från extremister.