Statsminister Ulf Kristersson (M) och migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) har båda besökt den danska hemresemyndigheten under våren. De lyfter fram dansk asylpolitik som en förebild, inte minst att så många av dem som fått avslag på sin asylansökan lämnar Danmark frivilligt.
Men Milan Jafs föräldrar hör inte till dem. De säger nej – liksom de andra vuxna på utresecentret i Avnstrup. Det ligger långt ute på landet i ett gammalt sanatorium söder om Roskilde, med skogen tätt inpå knutarna.
Här har Milan Jaf och hans två småbröder bott med sina föräldrar i nästan tre år och före det på ett annat utresecenter.
– De leker med våra huvuden. Det är det som är deras trick, de vill påverka oss för att vi ska säga ja till att lämna Danmark, säger Milan Jaf.
Varje morgon och kväll har hans föräldrar anmälningsplikt i en byggnad nere på gården.
– Familjerna kan inte göra någonting, de kan inte hälsa på andra familjer, för de måste hela tiden komma tillbaka hit och signera.
Deppig stämning
De vuxna får inte arbeta eller delta i praktik eller utbildning. De saknar inkomst, men kan beställa matkassar via nätet två gånger i veckan. Var tredje månad tillfrågas de av myndigheterna om de har ändrat sig, berättar han.
Men Milans föräldrar säger ihärdigt nej, eftersom pappan fruktar för sitt liv om familjen skulle återvända till den kurdiska delen av Irak, som de lämnade 2015.
Milans mamma Diman bjuder på te, kaffe, valnötter och kakor på familjens ombonade balkong, som är full av prunkande blomkrukor. Fåglarna kvittrar i skogen utanför och det ser idylliskt ut. Men Milan Jaf beskriver stämningen på centret som deppig.
– Om vi hade vetat att Danmark skulle vara så dåligt som det är nu så hade vi aldrig åkt hit. Vi hade åkt till Tyskland eller Sverige, säger Milan Jaf.
Barnen som bor här har i snitt levt åtta år i det danska asylsystemet och flyttat sju gånger, visar en sammanställning från Röda Korset, som driver centret på uppdrag av den danska staten.
Majoriteten av föräldrarna lider av psykiska besvär. De känner hopplöshet, nedstämdhet, nervositet och trötthet – och det färgar av sig på barnens psykiska mående, konstaterar Röda Korset i rapporten.
Studio i källaren
Tre saker håller Milan Jaf uppe: familjen, skolan och musiken.
Han producerar egen musik och har till och med en egen manager, Peter Kibsgaard, som han lärde känna i en fritidsklubb på det asylcenter där han bodde på tidigare.
– Han har bra kontakter och har introducerat mig för många musiker och producenter. Jag är väldigt tacksam mot honom.
Peter Kibsgaard har också hjälpt honom att bygga en studio nere i källaren på asylcentret, där Milan lägger en stor del av sin fritid.
Hur det ska gå med skolan är ett orosmoment, för från och med 18-årsdagen i december får han inte längre gratis bussbiljetter för att kunna åka in till gymnasiet i Roskilde. Han får hoppas på bidrag från volontärer, säger han.
Vidare studier efter gymnasiet är i alla fall uteslutet så länge han bor på ett utresecenter, konstaterar han. Jobba får han inte heller göra. Vad har han då för alternativ?
– Inga. Det är därför många tonåringar som bor på center begår brott.
"Det är blankt"
Han har själv blivit uppsökt av kriminella gäng, som vill rekrytera honom, men hans föräldrar har hållit honom hårt. De har inte tillåtit honom att hänga med vem som helst.
Milan Jaf säger att hans pappa har deklarerat att han kommer att bo kvar på utresecentret tills han dör, om det är vad som krävs för att få stanna i Danmark. Själv har han svårt att föreställa sig hur framtiden ska bli. Han har slutat att drömma, säger han.
– Det är blankt, jag kan inte se min framtid. För några år sedan tänkte jag alltid att det blir bättre nästa år. Men det blev det inte, säger Milan Jaf.