Minkuppfödaren Ann-Mona Kulsø Larsen brukade be besökare att blunda när de gick in i gårdens största hall.

–  Mink är faktiskt ett väldigt stillsamt djur och jag har bett besökare att gissa hur många djur vi har enbart genom att använda hörseln. De brukar säga att de hör tre eller fyra djur och blir väldigt överraskade när jag säger att vi har över 5 000 i den här hallen.

Nu hörs inget annat än den susande vinden uppe i taknocken. Rad efter rad med tusentals burar gapar tomma. När Ann-Mona Kulsø Larsen visar runt på minkfarmen utanför Næstved på Själland kastas hon tillbaka i tiden.

– Jag hör nästan djurens ljud. Jag ser dem i sina burar, säger hon nedstämt.

Rädsla för nytt Wuhan

När danskarna nästa tisdag, den 1 november, håller val till folketinget har det nästan på dagen gått två år sedan statsministern Mette Frederiksen (S) meddelade att samtliga minkar i Danmark måste avlivas.

Det fanns en rädsla att ett framtida vaccin inte skulle bita på den muterade variant av coronaviruset som hade hittats i minkbesättningar. En fruktan att Nordjylland – som var värst drabbat – skulle bli ett nytt Wuhan. Världens nya smittohärd för coronaviruset.

– Det är där min logik inte längre följer med. Smittan steg inte som en raket bland djur och uppfödare. Det var ingen akut situation, säger Ann-Mona Kulsø Larsen.

– Statsministern fattade sitt beslut i panik. Det är jag övertygad om.

Totalt avlivades över 15 miljoner minkar – friska som smittade – på över 1 100 danska minkfarmer. En världsledande bransch gick i graven. Livsverk slogs i spillror.

– Dansk minknäring var bäst i hela världen. Försäljningen på auktionshuset Kopenhagen Fur drog in runt åtta till tio miljarder per år. Allt det är borta nu, säger Ann-Mona Kulsø Larsen, som är ordförande för Själlands pälsavelsförening och sitter med i styrelsen för auktionshuset.

"Kommer aldrig förstå"

Kulsø Larsen drev farmen tillsammans med sin man Henrik Nordgaard Hansen, som startade verksamheten 1984. Med 3 000 avelsdjur var det en genomsnittligt stor dansk minkgård. Innan den så kallade pälsningen i november – då merparten av minkarna avlivas för att pälsen ska tas omhand – kunde paret ha upp emot 19 000 minkar på gården.

– Jag skulle gärna vilja förstå varför man fattade beslutet, men jag kommer aldrig att förstå. Det är nästan det värsta, säger hon.

Tidigt under pandemin hyllades Mette Frederiksen för sin handlingskraft och sågs som en landsmoder. I mitten av mars 2020 stängdes gränsen mot omvärlden, skolbarn skickades hem och större folksamlingar förbjöds.

Nu tecknas en annan bild av statsministern.

– Minkskandalen har blivit symbolen för en maktfullkomlighet personifierad av Mette Frederiksen. Hon har valt att vara en statsminister som styr sina departement detaljerat och hårt. Tuffa beslut hon tog under pandemin faller nu tillbaka på henne, säger Kasper Møller Hansen, professor i statsvetenskap vid Köpenhamns universitet.

Kunde dra i handbromsen

Efterspelet har till största del handlat om att beslutet fattades utan att det fanns laglig grund för att även avliva friska djur utanför de områden som var värst drabbade. Det juridiska hindret löste S-regeringen genom en lagändring i mitten av november 2020. Beslutet om en massavlivning omvärderades dock aldrig.

– Statsministern får faktiskt möjligheten att dra i handbromsen. Kanske fundera över om det fanns någon annan väg att gå? Kanske skulle vi åtminstone kunna få behålla våra avelsdjur? Så gjorde man ju i andra länder där det fanns smitta bland minkar, säger Ann-Mona Kulsø Larsen.

Kommissionen som har utrett alla turer klandrar Mette Frederiksen för att ha kommit med grovt vilseledande uppgifter under pressträffen när beslutet meddelades, men hon var inte medveten om att det saknades en laglig grund. Det stora politiska ansvaret har fallit på livsmedelsministern Mogens Jensen (S), som tidigt avgick.

Byggnaderna står kvar

Någon ytterligare utredning – som i slutändan skulle kunna ligga till grund för ett riksrättsåtal mot Frederiksen eller någon annan person – kommer det i nuläget inte att bli. Stödpartiet Radikale venstre sade i somras nej till en sådan utredning med motkravet att det hålls ett folketingsval i höst.

Samtidigt befinner sig landets över 1 100 minkuppfödare i ett dödläge. I nuläget har endast en uppfödare ansökt om att starta sin verksamhet igen. Övriga får inte lov att riva sina byggnader själva, utan det ska staten göra. Arealen ska återställas till jordbruksmark.

– Det ska tydligen ta två månader i snitt per farm och det senaste vi hörde var att de beräknade att man skulle vara helt klara först 2028, säger Ann-Mona Kulsø Larsen och skakar på huvudet.

Statens nota för ödeläggelsen av en hel bransch väntas landa på minst 19 miljarder danska kronor (cirka 28 miljarder svenska kronor) – runt 12 miljarder går direkt till uppfödarna som kompensation för uteblivna intäkter.

– Pengar är inte allt. Det svåraste nu är att byggnaderna fortfarande är kvar. Nu väntar en vinter, där allt blir mörkt och dystert. Då blir det tungt att se allt det här, säger Ann-Mona Kulsø Larsen och blickar ut mot de tomma burarna.