Egentligen skulle han ha mönstrat av och flugit hem till Sverige för några dagar sedan. Men rädslan för smittspridning har fått världens länder att stänga sina hamnar och i likhet med tiotusentals kolleger är han fast till havs.
– Det ställer till en del. Min fru som har varit mammaledig börjar jobba igen, jag skulle ta hand om dottern och sköta inskolningen. Men nu får vi se när det blir, säger Markus.
Han heter egentligen någonting annat men vill vara anonym eftersom arbetsgivaren, ett av världens största rederier, ser med oblida ögon på kritik i medier.
Inte kunnat gå i land alls
Fraktfartyget som varit hans hem de senaste månaderna färdas just nu längs den latinamerikanska stillahavskusten. Flera hamnar ska prickas av innan det är dags att passera igenom Panamakanalen och därefter korsa Atlanten.
– Sedan jag mönstrade på i början av mars har jag inte kunnat gå i land alls. Skepparen har varit ombord över sex månader nu och vet fortfarande inte när han kommer av, säger Markus.
Samma sak gäller de filippinska matroserna. De har i vanliga fall kontrakt på fem månader, men betydligt sämre villkor än de huvudsakligen europeiska befälen.
– Nu när den här krisen har uppstått så är många av dem ute mycket längre, men först efter tio månader får de några som helst tillägg på sina löner. Många av de som jag har pratat med är ändå glada för att de är till sjöss just nu, för de som är hemma får ingen lön alls eftersom de endast är anställda medan de är ombord på fartygen, säger Markus.
Fredagskänslan gånger 50
Förutom att stängda hamnar komplicerar livspusslet, och att uteblivna besättningsbyten leder till utmattade sjömän, så finns nu inte längre något datum att räkna ned till.
Markus berättar att avmönstringen har en särskild status. Den är ljuset i slutet av tunneln efter slitet till havs. Tänk dig fredagskänslan gånger 50.
– Jag kan nog inte beskriva hemgången för en människa som aldrig varit med om den. Du är iväg från din familj och alla du känner. Har du dåligt nät så har du kanske inte kunnat ringa hem och inte talat ditt eget språk på elva veckor. Dessutom råder totalt alkoholförbud på våra fartyg, så den där första ölen på flygplatsen är guld värd.
Borde göra mer
För 150 000 sjömän får den belöningen nu vänta. Markus menar att världens beslutsfattare borde göra mer för att åtgärda situationen.
– Förra gången seglade vi till Europa med 1 400 kylcontainrar med bananer. De kan ju tänka på det nästa gång de öppnar en banan, att vi gärna vill komma hem också.