Ökningen motsvarar 15 procent och innebär att totalt 672 miljoner barn kommer att leva i fattigdom vid årets slut – om inte stats- och regeringschefer agerar. Organisationerna talar om en "aldrig tidigare skådad socioekonomisk kris" som äter resurser från familjer världen över.
– Det är en väldigt snabb eskalering. Covid-19-krisen slår särskilt hårt mot barn som ju är mycket känsliga för förändringar i sina familjers ekonomier, säger Pernilla Baralt, generalsekreterare för Unicef Sverige.
Barnbidrag och skolor
Två tredjedelar av de fattiga barnen bor i Afrika söder om Sahara och i södra Asien. Men den största ökningen av nödställda barn, uppemot 44 procent, väntas ske i Europa och Centralasien, enligt analysen som bygger på data från IMF och Världsbanken för 100 låg- och medelinkomstländer. När det gäller Europa handlar det bland annat om Ukraina och Moldavien.
Sverige ingår inte i undersökningen, då det inte är ett låg- eller medelinkomstland. Men även här har Unicef noterat att de ekonomiska klyftorna mellan barn ökat under en tid.
– Covid-19 kommer att understryka den ojämlikheten. Men i Sverige har vi sociala skyddsnät som kompenserar, vi har barnbidrag och skolor där barn får mat, säger Baralt.
Traumatiskt för små
Det är just sådana investeringar som Unicef och Rädda Barnen nu uppmanar världsledare att göra. Vid sidan av utbyggda och väl finansierade sociala skyddsnät samt ekonomiska bidrag riktade till barn vill de se satsningar på barnomsorg i de berörda länderna.
– Barnomsorgen är extra viktig i en kris. Den ska vara tillgänglig för alla och hålla en god kvalitet, säger Baralt.
TT: Vilka konsekvenser har det för ett barn att växa upp i fattigdom?
– De är enorma. De första åren i livet är helt avgörande, får man inte tillräckligt med näring påverkas hjärnans utveckling och risken att drabbas av sjukdomar ökar. Och för många barn är det nu en stor oro att mamma eller pappa inte har något arbete.
Lägg därtill att barnäktenskapen ökar liksom risken för barnarbete, när familjer faller tillbaka i fattigdom.
– Vi såg även under ebolakrisen att när skolor håller stängt en längre tid är de många barn, särskilt flickor, som aldrig kommer tillbaka till skolan, säger Baralt.