I en valdebatt i Milano för två veckor sedan var Giorgia Meloni tydlig med vad som väntar.

– Om jag vinner så är det roliga över för EU, lovade partiledaren för Italiens bröder – som nu väntas bilda ny regering i Rom.

Det innebär visserligen inte att hon vill lägga ned hela EU, se ett italienskt EU-utträde, eller ens att Italien ska lämna euron. I stället handlar det om att trycka på för ett mer nedtonat EU, som inte styr lika mycket och inte på lika många områden som i dag.

– Låt inte Bryssel göra det som Rom bättre kan ta hand om, sade Meloni.

Skakig relation?

Experterna räknar ändå med att den nya regeringen tvingas ta det försiktigt, framför allt eftersom EU:s stora stödpaket är så nödvändigt för Italiens ekonomi.

– Det här kommer inte att vara första gången som en massivt EU-skeptisk populistregering tar över i Rom med löfte om att förhandla om alla utgiftsregler och statsskuld etcetera med Bryssel – varpå nästan ingenting händer, säger journalisten Michele Barbero på ett webbseminarium hos tankesmedjan EPC.

– Säkert kommer relationen mellan Bryssel och Rom bli mer skakig än under (avgående premiärministern Mario) Draghi. Men det är inte i någons intresse att se en fullständig konfrontation. Vi behöver pengarna, konstaterar Barbero.

Samma partigrupp

I den europeiska partigrupp som Melonis parti ingår i är man ändå jublande glada och optimistiska.

EU-skeptiskt konservativa ECR samlar i övrigt bland andra polska regeringspartiet Lag och rättvisa och spanska ytterhögerpartiet Vox. Tidigare i september kunde man också glädjas över valframgångarna för ett annat medlemsparti: svenska SD.

Nu får man högst sannolikt en tredje ledare på den yttersta EU-toppen bland medlemsländernas stats- och regeringschefer, när Giorgia Meloni tar plats bredvid Polens Mateusz Morawiecki och Tjeckiens Petr Fiala.

– Det kommer att bli ett stort lyft för ECR. Vi kommer att tas mycket mer på allvar som en viktig politisk kraft, hoppas tjeckiske EU-parlamentsledamoten Jan Zahradil i en intervju med nyhetssajten Politico Europe.

Även i Spanien?

I både Italien och Sverige är nu ECR-partierna största parti på högersidan. I båda länderna samarbetar man dessutom med den traditionella högern. Silvio Berlusconis Heja Italien (Forza Italia) väntas ingå i Melonis regering, medan M och KD hoppas kunna bilda nästa svenska regering med SD-stöd.

Liknande allianser kan framöver anas även i exempelvis Spanien, där det traditionella högerpartiet PP i våras bildade regionalregering med Vox i Kastilien och Léon och dessutom har Vox som stödparti för sitt styre i Madrid.

Att "normalhögern" allt oftare samarbetar med ytterhögern kan i längden få stora konsekvenser för EU-samarbetet och leda till ett läge med ännu större konfrontation mellan de politiska sidorna.

Majoriteten spricker?

I EU-parlamentet har det så gott som ständigt funnits en bred majoritet av konservativa, liberaler och socialdemokrater som ställt sig bakom EU-kommissionen och kompromissat sig fram till en mittenpolitik.

Om nu högern går allt mer åt höger, och dessutom – som i Italien – även tar hjälp från partierna ännu längre ut på kanten, finns i stället en grogrund för en ren högermajoritet efter nästa EU-val, 2024.

De traditionella högerpartierna och deras partigrupp EPP får besk kritik från vänster.

– EPP är inte längre en trovärdig kraft när det gäller att försvara europeiska värderingar och Europas framtid. Vi såg det i Sverige och vi kan få se det även i Spanien, säger tyske socialdemokratiske EU-parlamentsledamoten Udo Bullmann till nyhetssajten Euractiv.

Kritiken finns även internt inom högern.

– Vi ska vara en brandvägg gentemot högerradikala och nyfascistiska grupper. Det är inte de borgerliga partiernas jobb att säkra högernationalistiska regeringar, säger Bayerns konservative regeringschef Markus Söder enligt tidningen Süddeutsche Zeitung.