Inte sedan Kroatien släpptes in från den 1 juli 2013 har EU fått en ny medlem, trots många ansökningar och långa förhandlingar. Tveksamheten har varit stor i framför allt de västra delarna av EU över ekonomiska och migrationsmässiga konsekvenser.
Rysslands krig i Ukraina har dock skapat en helt ny situation. Nu handlar det inte bara om att utöka en marknad utan också om att rent konkret försvara grannarnas oberoende från Moskva.
Ändå lär det fortsatt dröja länge innan någon EU-utökning verkligen äger rum.
Ungersk skepsis
Först och främst gäller det att dra igång formella medlemskapsförhandlingar med alla. Redan där finns ett första stort hinder.
För att starta krävs enhällighet bland nuvarande medlemmar, vilket inte är enkelt att få till. Framför allt finns skepsis i Ungern kring Ukraina – formellt fokuserat på missnöje över hur de styrande i Kiev hanterar landets ungerska minoritet.
Å andra sidan ses det ungerska motståndet främst som en förhandlingstaktik för att få övriga EU att lämna över de mångmiljardsummor som hålls inne på grund av oro över korruption, rättsstatsprinciper och demokrati i Ungern.
EU-kommissionen väntas under hösten föreslå att åtminstone delar av pengarna till Ungern kan betalas ut. Men om det räcker återstår att se. Dels lär protesterna bli starka i EU-parlamentet och vissa EU-länder, dels kan det hända att Ungern tills vidare "bara" släpper på sitt motstånd mot ökat ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina – två andra beslut som också sitter fast på grund av ungerska nej.
Släpps in gradvis?
Nästa steg blir att avgöra vilket sorts EU ansökarländerna kommer att få ansluta sig till. Finns det exempelvis tillräckligt med pengar för att fortsätta med samma sorts jordbruksstöd, även om det till stor del skulle hamna i Ukrainas enorma jordbrukssektor? Och kan man fortsätta att ge varje land vetorätt i olika frågor, utan att göra det omöjligt att nå fram till beslut? Rädslan är stor för att EU ska lamslås på samma sätt som FN:s säkerhetsråd.
Här väntas en intensiv diskussion i EU under kommande år för att staka ut riktningen. Tyskland och Frankrike går redan i bräschen för att göra EU mer lättstyrt.
För att inte få ansökarländerna att misströsta väntas dessutom förslag om att gradvis släppa in dem i olika samarbetsformer och ministermöten.
– Vi måste se till att folket i de här länderna, särskilt de unga, får en chans att tidigt ta del av EU:s fördelar, även innan länderna är fullvärdiga medlemmar, manade Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock på ett möte i Berlin i förra veckan.