Rysslands blodiga agerande i Ukraina har fått EU-länderna att enas om saker som tycktes omöjliga för bara några veckor sedan. Kraftiga sanktioner har införts mot Ryssland, inklusive mot president Vladimir Putin. Gemensamma EU-pengar har frigjorts för vapen till Ukraina och massflyktsdirektivet har aktiverats för att ge miljontals flyktingar rätt att både bo och arbeta i unionen.

Till och med EU-medlemskap diskuteras nu – om än bara i sitt allra tidigaste skede, då det handlar om att över huvud taget acceptera Ukraina som kandidat.

Frågan ska diskuteras när EU-ländernas stats- och regeringschefer samlas för toppmöte i franska Versailles på torsdagskvällen. EU-kommissionen har redan fått i uppdrag att utvärdera ansökningarna från såväl Ukraina som Georgien och Moldavien.

"Vi vill ha in dem"

Kommissionen trycker gärna på.

– Det är inget tvivel om att Ukraina gång på gång har visat att deras hjärtan slår i takt med våra europeiska värderingar och det får inte falla för döva öron. Ukraina är en av oss och vi vill ha in dem, sade kommissionären Maros Sefcovic, ansvarig för interna relationer, på presskonferensen efter EU-ministrarnas möte i Arles i förra veckan.

Men han var också tydlig med att det inte är något som går att ordna omedelbart, som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har önskat.

– Det finns en process för att bli medlem. Den här frågan behöver hanteras strategiskt, sade Sefcovic.

Tidigare har det tagit allt mellan några månader och flera år för kommissionen att analysera om ett land är moget att kallas kandidat.

Långvarig process

Ett omedelbart fullvärdigt medlemskap är omöjligt – kanske främst för att det i praktiken innebär att EU hamnar i krig med Ryssland.

Dessutom måste mängder av lagstiftning samordnas och godkännas. Det snabbaste som något land hittills blivit medlem i EU är Finland som "bara" tog knappt tre år på sig i början av 1990-talet. På senare år har också processen tagit allt längre tid för de medlemssugna. För tillfället har exempelvis Montenegro redan förhandlat i snart tio år utan att anses vara ens nära ett inträde.

Att det tar tid beror inte bara på lagtekniska orsaker utan har även politiska skäl. Inte minst i Västeuropa finns på många håll en stark skepsis mot att ta in nya fattiga medlemsländer från Balkan och det forna Sovjet och därigenom också deras invånare. Fortfarande finns kritik mot att Bulgarien och Rumänien släpptes in "för tidigt" när de blev medlemmar 2007.

Fattigt och korrupt

Ett medlemskap för de tre länderna i sydost skulle innebära att stora delar av EU:s budget skulle behöva läggas på att försöka jämna ut de ekonomiska förhållandena.

BNP per capita i Georgien, Moldavien och Ukraina är bara hälften av vad den är i EU:s fattigaste medlemsland, Bulgarien. Alla tre ligger till och med en bra bit efter Albanien och Nordmakedonien, som fortfarande står och väntar på att på börja förhandla med EU.

Vid ett medlemskap skulle EU-pengarna dessutom gå till länder som plågas av en utbredd korruption – exempelvis ligger Ukraina bara på 122:a plats i den årliga korruptionsrankningen som görs av organisationen Transparency International.

"Modiga steg"

Ändå är det inte givet att EU i vanlig ordning bara bjuder på några vackra ord och sedan ställer Ukraina och de övriga i kön.

Rysslands brutala sätt att anfalla på har skakat om ordentligt och ställer ekonomi och juridik mot ren överlevnad.

Den brittiske journalisten och östspecialisten Thomas de Waal konstaterar att inget land i EU:s östra grannskap – inte heller Armenien eller Azerbajdzjan – längre kan känna sig säker på sin framtid.

"Över en natt måste EU förändra sin grannskapspolitik från att vara fokuserad på stegvisa reformer till att handla om att länderna över huvud taget ska överleva som stater", skriver de Waal i en analys för tankesmedjan Carnegie Europe.

– Europa kommer aldrig att bli det samma igen. Nu är det dags för modiga steg, sade EU-kommissionären Sefcovic i fredags.