På måndagseftermiddagen, dagen efter presidentvalet, sitter 27-åriga Elianor i solen framför konstmuseet Centre Georges Pompidou i centrala Paris, tillsammans med en vän. På valdagen stod hon i ett valbås och våndades.

– - Jag stod där inne i säkert 15 minuter och lade i Macrons sedel i kuvertet, tog ut den och lade i den igen. Folk måste ha undrat vad jag höll på med, säger hon till TT:s utsände.

I slutänden fick sedeln ligga kvar.

– Det var en lång process för mig, veckorna innan valet. Först ville jag rösta blankt, men sedan började jag lyssna på vad Le Pen sade, säger Elianor, som kommer från Montreuil i Paris östra förorter och arbetar inom kultursektorn.

Blanka protester

27-åringen är en av många väljare som tvingades välja sida i den avgörande presidentduellen. Men många valde också att avstå. Sett till hela den röstberättigade befolkningen var det bara knappt 39 procent som röstade för den sittande presidenten.

När tidningen Le Monde går igenom blanka röster som lades finner de bland annat att många i protest skrivit vänsterledaren Jean-Luc Mélenchons namn på dem. Någon valde att skriva "Min tegelsten fick inte plats i kuvertet".

Om några veckor kommer dessa väljare kunna få desto större genomslag för sina åsikter. Den 12 och 19 juni ska fransmännen välja 577 ledamöter till nationalförsamlingen, utan några finalrundor.

I dag samlar Macrons parti LREM majoritet i församlingen, men frågan är om den kvarstår. Presidenten kan tvingas in i det som kallas ett samboskap (cohabitation) på fransk politiklingo: ett läge där han måste samsas om makten med en regering av helt annan partifärg.

I minoritet i Paris

Makarna Isabelle och Eric står i solen framför den stora kyrkan i Pariskvarteren Saint-Germain-de-Prés, på den södra sidan av Seine. De bor alldeles intill.

De var i klar minoritet bland Paris invånare då de röstade på Marine Le Pen.

– Hon vill hjälpa fattiga människor, de som inte är så privilegierade, säger Isabelle, varpå de konstaterar att de inte talar för sig själva, i egenskap av boende i ett av stadens mer välbärgade områden.

Invandringen är en viktig fråga för paret. De anser att Frankrike tar emot för många människor som får bidrag utan att arbeta. Helst röstar de på Éric Zemmour, Le Pens än mer radikale rival på högerflanken.

– Han vill skydda det här landet och står nära våra traditionella, katolska värderingar, säger Eric.

I juni kommer hela landet få möjlighet att ge uttryck för sitt missnöje, konstaterar makarna. Marine Le Pen har redan blåst upp till fortsatt strid. Frågan är om hon kommer att räcka ut en hand till Éric Zemmour.

Nöjd med jobbpolitiken

Muraren Ousmane Seck vandrar nedför Boulevard de Magenta i den nordöstra stadskärnan, iförd arbetskläder. Han har bott i Frankrike och Paris i drygt fem år, men har italienskt medborgarskap och fick således inte rösta.

– Men jag tycker att det var väldigt bra att Macron vann. För min del har hans styre inneburit mer arbete, säger 59-åringen.

Vid sidan av missnöjet har presidenten efter pandemin fått ned arbetslöshetssiffrorna till de lägsta nivåerna på nästan 15 år.

Tredje omgång?

Vid Centre George Pompidou berättar Elianor att hon allra helst hade velat rösta på miljöpartisten Yannick Jadot, men inför presidentvalet såg hon att Jean-Luc Mélenchon var den enda kandidaten till vänster som kunde utmana.

I det kommande valet kommer hon att rösta på Mélenchons vänsterrörelse Det okuvliga Frankrike. Vänsterledaren har redan utropat att parlamentsvalet ska betraktas som en "tredje omgång" i presidentvalet.

– Då kommer jag att använda min röst för att vänstern ska höras, säger Elianor, som bara ser fem mörka år framför sig:

– Med Macron kommer fattiga människor inte att få någon upprättelse.

"Hade inget alternativ"

Längre ned på Boulevard de Magenta står mäklaren Carine, 31, och pratar med sin pojkvän Alexandre, 29. Carine kunde inte rösta i första omgången av familjeskäl, men röstade på Emmanuel Macron i den andra.

– Jag hade inget alternativ. Och då har jag ändå inte varit särskilt nöjd, säger Carine.

Sett till förutsättningarna – med pandemi, krig och landsomfattande protester – har Macron klarat sig ganska hyfsat, anser de.

– För vissa grupper av befolkningen har det nog blivit bättre. Men för medelklassen, som vi är en del av, har mycket blivit svårare, säger hon, och syftar på köpkraften som var den allra största frågan under valrörelsen.