Sympatisörer till Jean-Luc Mélenchon och andra nyfikna samlas på Place Jean Jaurès i Marseille, ett torg omringat av hål-i-väggen-barer, utsirat med graffiti och frekventerat av framför allt unga människor i noggrant utvalda second hand-kläder.
Mélenchon, med den egengrundade vänsterrörelsen Det okuvliga Frankrike (La France insoumise, LFI), är i många avseenden alternativ. Han beskrivs omväxlande som populist, kommunist eller radikal vänster av analytiker eller kritiker.
– De mest radikala är de som sitter i regeringen i dag, säger EU-parlamentarikern Leïla Chaibi, när TT träffar henne på en mörk krog vid Place Jean Jaurès där det vid sidan av det politiska upptåget pågår en loppmarknad.
– Det de gör är fullständigt orättvist. Är det radikalt att ha gratis måltider i alla skolor? Är det radikalt att säga att vi behöver höja minimilönerna?
På så vis håller hon med om att Mélenchon sticker ut bland alternativen på vänsterkanten.
– Vi är vänster. Möjligen radikala, men inte extrema.
Klättrat till trea
En folksamling börjar ta form i duggregnet på torget utanför krogen. Leïla Chaibi ska tala, vilket hon reser landet runt för att göra under valrörelsen. Hon vill övertyga fler fransmän att välja den enda kandidaten till vänster om Emmanuel Macron som kan utmana.
Med några veckor kvar till valets första omgång började Mélenchon kliva fram som den tredje mest populära kandidaten, efter Macron och nationalisten Marine Le Pen.
– Det måste bli ett slut på politiken som är till för de rika. Vi måste göra en omfördelning av välståndet, för det finns välstånd i det här landet. Saker har hänt de senaste fem åren. Vi är mer medvetna än tidigare om behovet av offentlig välfärd, säger Leïla Chaibi.
LFI vill höja minimilöner och socialbidrag för att råda bot på höga levnadskostnader. När Macron och andra kandidater vill höja den franska pensionsåldern från dagens 62 vill Mélenchon tvärtom sänka den till 60.
– När folk valde François Hollande efter Nicolas Sarkozy trodde de att de skulle få vänsterpolitik, men i slutänden blev de väldigt besvikna eftersom ingenting förändrades i deras liv, säger Leïla Chaibi.
Vill avskaffa "monarki"
Jean-Luc Mélenchon vill på många sätt förändra Frankrike i grunden. Bland annat vill han avskaffa "presidentskapsmonarkin" med en ny grundlag, låta staten ta kontroll över viktiga industrier, stuva om hela polisväsendet, samt nedprioritera och villkora Frankrikes deltagande i EU-sammanhang. Han vill också möjliggöra ett "socialt undantagstillstånd" där staten fryser priserna på vissa varor och livsmedel.
På Place Jean Jaurès (namngivet efter socialistledaren Jean Jaurès som mördades 1914) sjunger delar av publiken kampsånger. När Lëila Chaibi och hennes kollegor talar vajar partiflaggor, regnbågsflaggor samt en Palestinaflagga framför dem.
I utrikespolitiken har Mélenchon vid åtskilliga tillfällen vägrat att kritisera Vladimir Putin, till exempel vid den folkrättsvidriga annekteringen av Krimhalvön 2014. Vänsterledaren har fördömt den fullskaliga invasionen av Ukraina, men står fast vid att Frankrike måste lämna Nato.
Kriget innebär inte att det behöver omprövas, enligt Chaibi:
– Om vi vill finna en lösning på kriget så måste den vara diplomatisk och politisk. Nato, USA:s läger, kan ses som en provokation och en återgång till kalla kriget. Vi kan överväga att stärka Europa i stället.
"Som utspätt rödvin"
Efter Hollandes tid vid makten har den franska vänstern varit splittrad och åsidosatt. Socialistpartiets kandidat Anne Hidalgo har bara ett par procents stöd i mätningarna. Den gröne Yannick Jadot och kommunisten Fabien Roussel har lite mer. Hollandes gamla justitieminister Christiane Taubira vann ett informellt primärval, men gav upp kort därpå.
Jean-Luc Mélenchon insisterar: alla andra kandidater bör ställa sig bakom honom. Att försöka enas med de andra vänsterfraktionerna hade bara lett till otydliga kompromisser, enligt Leïla Chaibi.
Valet lär avgöras i en duell med Emmanuel Macron, där Le Pen och Mélenchon just nu ligger bäst till för att få möta honom. När det gäller att locka fler väljare än de egna har den mittenbalanserande presidenten fördel.
TT: Blir det inte svårt när man inte vill kompromissa?
– Om man ser på andra vänsterkandidater så stämmer inte det. Till en början ansåg vissa att Mélenchon inte kunde vara vänsterns kandidat, att vi behövde någon med en bredare bas som skulle kunna kompromissa mer. Vem skulle det vara, Anne Hidalgo?
– Deras vänsterpolitik är som rödvin som man häller vatten i. Utspädd.
Svårt val igen?
Bland de samlade på torget finns förväntningar på fundamentala förändringar av det franska samhället.
75-årige Michel Rabillé, en pensionerad telekomtekniker som haft mindre partiuppdrag, säger att han vill stå upp mot "det kapitalistiska förtrycket i Europa".
Charlotte Deweerdt, en 40-årig art director från Marseille, håller med Mélenchon om behovet av en sjätte fransk republik – via en grundlagsändring som flyttar makt från presidentämbetet till parlamentet.
Förra gången röstade hon på Emmanuel Macron i valets andra runda, men nu avstår hon hellre.
– Den här gången har jag sagt från början att jag inte tänker tvingas till det jävla valet igen, säger Deweerdt.
Leïla Chaibi tillstår att hon vid ett returmöte mellan Macron och Marine Le Pen nog skulle "göra jobbet" och rösta på Macron.
– Men Macron drömmer om att få möta extremhögern i andra omgången. Då kan han spela på folks rädsla för fascism i stället för att ta den politiska debatten, vilket han skulle behöva göra mot Mélenchon.