Högernationalisten Marine Le Pen kunde inte utmana sittande presidenten. Men Mats Karlsson konstaterar att det är förvånande att Le Pen ändå fick så stort stöd:
– Vi lever i osäkra tider. Le Pen har en klangbotten på 25 procent av väljarna, men sedan lägger man till 15-- 20 procent av väljarna som är arga och osäkra. Det är intressant att hon kan få så stort stöd med en logik som få kan beskriva som hållbar politik.
Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är inte förvånad över resultatet, men också hon konstaterar att Le Pen fick klart fler röster än i valet 2017.
– Hon tonade ned sitt budskap och lyckades klä valkampanjen med viss optimism.
Europeisk säkerhetspolitik
Till skillnad från Macron vill Le Pen kliva ur det europeiska samarbetet och den europeiska samarbetsordningen.
Med Macrons seger har en stabilitet och kontinuitet i Europasamarbetet trots allt skapats. Karlsson ser det som viktigt, speciellt som det pågår en politisk omvandling i Tyskland.
– Den tysk-franska alliansen är helt nödvändig för EU och speciellt i dessa säkerhetspolitiska tider, säger Karlsson, före detta chef för Utrikespolitiska institutet med förflutet inom Världsbanken och utrikesdepartementet.
Frågetecknen är större när det gäller Macrons politiska färdriktning i Frankrike.
– Politikern Macron klev in från mitten och attackerade de traditionella partierna Socialisterna och Republikanerna. Men med tiden lutar han allt mer åt klassisk välfärdspolitik för att bemöta missnöjespolitik. Han har tagit till sig mer av det klassiska socialdemokratiska tankegodset. Financial Times kallar honom för socialdemokrat, säger Karlsson.
Demker säger att politikern Macron kommer att blicka åt vänster och åt de gröna.
– Hans svåra uppgift blir att få vänsterväljare att verkligen stödja hans arbete.
Arga yttergrupper
Macron kommer att pressas från missnöjesgrupper som finns både på vänster- och högerflyglarna. Dessutom har det traditionella politiska landskapet eroderat. De politiska jättarna Socialistpartiet och Republikanerna har krympt.
Sedan finns också redan nu frågan om vem som ska ta över efter Macron då han inte kan ställa upp som president för en tredje mandatperiod.
Och så handlar det om parlamentsvalet till nationalförsamlingen, i två omgångar planerat till 10 och 19 juni.
– - Macrons parti är grundat av honom, ett parti kring Macron. Det är presidenten som väljer premiärminister, men premiärministern måste ha makt i parlamentet. Det är en arbetsfördelning som finns i den franska politiska kulturen, säger Karlsson och frågar sig om Macrons parti har blivit ett riktigt parti – eller om det står och faller med personen Emmanuel.
Eller vilka partier som kommer att dominera den lagstiftande församlingen.
Det svaret kommer först i juni.