Emmanuel Macrons koalition vann inte tillräckligt många platser i nationalförsamlingen för att få egen majoritet. Nu behöver han drygt 40 till för att kunna driva igenom sin politik de närmaste åren.

Det innebär att överenskommelser måste till med andra partier. Republikanerna, som vann drygt 60 mandat, ses av många som ett naturligt första val för Macron.

Från partiet kommer dock motstridiga uttalanden. Partiledaren Christian Jacob sade på valdagens kväll att partiet avser att stanna i opposition. Tidigare republikanske ministern Jean-François Copé hävdade däremot att en regeringspakt mellan Macrons allians Tillsammans (Ensemble) och Republikanerna kommer att vara avgörande för att stoppa höger- och vänsterflankens framfart.

Skadeskjutna republikaner

Just splittringen inom Republikanerna kan göra att det finns visst stöd att hämta där, säger Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Republikanerna är lite skadskjutna efter presidentvalet, och franska partier är inte lika sammanhållna som svenska partier är. Det finns inte alls samma partipiska, de är mer lösa i allianserna.

Republikanerna är sedan länge en sammanslutning av en konservativ ådra och en annan del av mer klassiskt liberalt snitt. Det innebär att delar av Republikanerna skulle kunna komma överens med Macron utan att hela partiet är på banan.

– Nu när situationen är sådan att Macron behöver stöd är det väldigt sannolikt att de här konstellationerna vaknar till igen och att de här sprickorna syns, säger Marie Demker.

Eftergifter

Dagen efter valet är läget osäkert och mycket kan fortfarande påverka hur allianserna ser ut till slut. För att hitta en lösning krävs konstruktivitet både från Macrons allians och från andra partier.

– Min gissning i dag är att det blir en lutning åt de mer moderata och liberala delarna av Republikanerna, och kanske lite av de gröna på vänstersidan. Men att han skulle kunna hitta ett samarbete med hela vänsterkoalitionen bedömer jag som helt utsiktslöst.

Alla partier vill ha inflytande, men inte till vilket pris som helst, och vilka eftergifter Macron kan tänkas göra är svårt att sia om så tidigt.

– - Jag tror inte att han är beredd att kompromissa om pensionsåldern, det har blivit en symbolfråga. Men jag tror att han är beredd att kompromissa om andra saker, om skatter och fördelning och energipolitik och energiskatter, säger Marie Demker.