I det franska parlamentsvalet är det flera stora allianser som gör upp, men i vissa fall också enskilda partier. Vid sidan av de stora blocken väntas en grupp oberoende kandidater och ett antal från den yttre vänsterflanken ta hem ett antal mandat. Här är de fyra största blocken, listade utefter vilka som spås ta hem flest platser i nationalförsamlingen:

Tillsammans (Ensemble)

President Macrons koalition som balanserar i den politiska mittfåran. Den består av hans parti Republiken på väg (LREM) samt en rad mindre partier, däribland Demokratiska rörelsen (Modem) och Horisonter (Horizons). Den har i dag en stor majoritet i nationalförsamlingen.

Folkets nya ekologiska och sociala union (Nupes)

Den nybildade vänsteralliansen under den radikale Jean-Luc Mélenchons ledning. Där ingår hans parti Det okuvliga Frankrike (LFI), det sargade maktpartiet Socialistpartiet (PS), miljöpartiet De gröna (EÉLV) och Kommunistpartiet (PCF), samt några mindre vänsterpartier. Fyra Nupes-kandidater vann sina valkretsar redan förra helgen, samtliga i Parisområdet.

Republikanerna (LR), med allierade

Högerns traditionella fanbärare åsidosätts fortsatt av väljarna (omkring 11 procent valde dem i första omgången) och kommer att tappa många mandat. Men partiet har tillräckligt bred framtoning och lokalförankring för att vinna i många valkretsar. De konservativa saknar dock i dagsläget en tydlig ledarfigur.

Nationell samling (Rassemblement national, RN)

Marine Le Pens högernationalistparti, som ställer upp självt. Det nobbade en utsträckt hand från ytterhögerrivalen Éric Zemmours rörelse Återerövring (Reconquête). RN har gått vidare i fler än 200 valkretsar, men tros bara kunna vinna i en liten del av dem. Partiet lär dock få bilda en egen grupp i nationalförsamlingen för första gången sedan 1986 (då hände det tack vare att det gjordes ett engångsförsök med proportionellt val).

Frankrike håller val till nationalförsamlingen i regel var femte år, några veckor efter ett presidentval. Nationalförsamlingen är parlamentets underhus och 577 ledamöter ska väljas till platser där. De väljs i enmansvalkretsar över hela landet.

För att bli vald redan i den första omgången så behöver en kandidat få hälften av rösterna i sin valkrets. När den första omgången hölls förra söndagen, den 12 juni, så var det endast fem kandidater som lyckades med det.

I resterande 572 valkretsar hålls på söndag, den 19 juni, en avgörande omgång mellan de två kandidater som har fått störst stöd. Om någon ytterligare kandidat har fått stöd av minst 12,5 procent av valkretsens väljare så får den också ställa upp. Så har skett i en handfull valkretsar.

Noterbart är att inrikesdepartementets och de franska mediernas siffror går isär, då de gör olika bedömningar av vilka grupper vissa kandidater väntas tillhöra.

Traditionellt brukar sittande president få stöd av en majoritet i parlamentet och därmed kunna välja en premiärminister som kan driva hans eller hennes politiska linje. Men om oppositionen styr församlingen så är det den som bestämmer vilka som ska sitta i regering.

Det har skett tre gånger i Frankrikes femte republik – två gånger under president François Mitterrand (1986–88 och 1993–95) och en gång under Jacques Chirac (1997–2002).