Människor dör på bara några timmar och Läkare utan gränser vittnar om katastrofala scener på covidkliniken i Aden. Antalet patienter beskrivs som "toppen av ett isberg" när det gäller hur många som faktiskt har insjuknat eller avlidit av sjukdomen. Och då har staden ändå bättre tillgång till utrustning och personal än många andra delar av landet där vissa områden helt saknar läkare.
Det första fallet av covid-19 upptäcktes i Jemen i april. Sedan dess har man registrerat 919 smittade och 251 dödsfall, enligt Johns Hopkins-universitetet. Men testkapaciteten är låg och mörkertalet enormt, enligt Auke Lootsma vid FN:s utvecklingsprogram UNDP i Jemen.
– Vi har ingen aning om hur många som egentligen är smittade. Myndigheterna har gett upp kontaktspårningen eftersom viruset sprids så snabbt, säger han på ett webbsänt seminarium.
– Vi kommer troligtvis aldrig att få reda på den verkliga omfattningen. Men det vi vet är att det här är förödande för Jemen.
Nära kollaps
Innan kriget bröt ut var landet redan ett av de allra fattigaste. Och nu utspelar sig det som FN beskriver som den värsta humanitära krisen i världen. Många jemeniter lider av undernäring och andra sjukdomar medan vårdapparaten befinner sig på randen till kollaps med bara hälften av mottagningarna i bruk. De lider inte sällan brist på grundläggande resurser som medicin, skyddsutrustning, personal och säker tillgång till vatten, bränsle och elektricitet.
– Vårdpersonal har inte fått lön på tre år så många har slutat gå till jobbet. Andra har flytt landet. Och striderna gör det svårt att möta pandemin med en enhetlig strategi, i synnerhet som sex olika styrkor kontrollerar landet, säger Lootsma.
"Bryr sig inte"
I Sanaa har Huthirebellerna som kontrollerar huvudstaden spärrat av vissa drabbade kvarter och marknader har stängts. Men många människor är daglönare och har helt enkelt inte råd att stanna hemma, säger 32-åriga "Afh" som tillsammans med sin fyraåriga dotter bor med sin mamma och andra familjemedlemmar.
– Jag har ett bra liv, en bra lön och har delvis kunnat jobba hemifrån, säger hon till TT.
– Men många andra måste gå ut för att jobba. Stannar de hemma kommer de att dö av hunger i stället. Många säger också att de inte bryr sig om coronaviruset, eftersom vi här i Jemen redan har upplevt så mycket krig och tragedi. Döden är med oss varje dag.
"Afh", som inte vill framträda med sitt namn, har varit extra noga med städningen i bostaden. Dottern – som har fått stanna hemma från skolan – har varit rastlös och tvingats tvätta sina händer var och varannan timme. Hon har sett viruset som ett slags monster och bara väntat på att det ska dyka upp framför hennes ögon. Under tiden har hon ritat, målat, planterat växter och skött komposten.
– Jag hatar corona eftersom jag inte får gå ut, ropar hon genom telefonluren.
Orolig för mamma
Familjen har bara lämnat hemmet om det har varit absolut nödvändigt. De stannade till och med inomhus under högtiden id al-fitr, som markerar slutet på fastemånaden ramadan – vilket vanligtvis brukar vara en tid för storslaget firande med släkt och vänner. Men nu håller "Afh", som jobbar för en internationell hjälporganisation, på att göra sig redo för sitt första fältbesök på flera månader.
– Nu när situationen är som den är måste jag vara ute och hjälpa människor, trots riskerna. Jag sätter mig själv i karantän efteråt så jag inte smittar min familj, säger hon.
– Jag har mest varit orolig för mammas del. Men för många andra här i Jemen är det ännu en katastrof. Om vi inte dör av krig så dör vi av hunger eller coronaviruset.
