Läsåret började inte som vanligt på Wilhelm-Busch-Realschule i Münchenförorten Neuperlach.
De laminerade pappersarken med coronaföreskrifter på väggarna slår an tonen för höstterminens början, då lärarna i vanliga fall har fullt upp med att lära känna sina nya elever i femte klass (första året på tyska real- och gymnasieskolor). Inte ens äldre elever som har gått på skolan i flera år går att känna igen bakom de obligatoriska munskydden, enligt rektor Konrad Brunner.
– Eleverna är bra på att följa reglerna, men föräldrar mejlar och säger att barnen klagar på huvudvärk. Det är så klart jobbigt att gå runt och andas genom ett munskydd hela dagarna, säger han.
Störst i München
Skolan är inrymd i en rödbrun tegelbyggnad som liksom många andra hus i stadsdelen är byggd på 1970-talet. Med sina 900 elever är Wilhelm Busch Münchens största realskola. Dagens första lektioner har just börjat när TT är på besök och korridorerna gapar tomma.
– Vi på skolan lär ju inte känna de nya eleverna ordentligt när man inte ser hur de ser ut. Det blir en pedagogisk begränsning när man inte kan möta varandra ansikte mot ansikte, säger Brunner.
Under pandemins första våg i våras rådde kaos i det tyska skolsystemet. Skolor stängde till höger och vänster, reglerna var otydliga och föräldrar kämpade med att få ihop vardagen när deras barn var tvungna att stanna hemma. För att få ordning på verksamheten beslutade Bayern inför hösten att införa ett trafikljussystem, med olika strikta regler beroende på hur allvarlig smittspridningen är i en viss kommun eller stad.
Munskydd krav
Oavsett nivå är munskydd ett krav i korridorer och allmänna utrymmen. I den gula fasen, där München befinner sig under TT:s besök, måste munskydd vara på även då eleverna sitter i sina bänkar.
Stiger smittan ytterligare, över 50 fall per 100 000 invånare de senaste sju dagarna, har myndigheterna möjlighet att dela upp klasserna i mindre grupper och börja undervisa på distans.
Blir en elev sjuk i covid-19 skickas hela klassen hem – i två veckor.
Försöker smittspåra
– Om en elev testas positivt informerar den behandlande läkaren de kommunala hälsomyndigheterna, som i sin tur informerar mig. Då klassas hela klassen som K1-personer (kontaktperson 1) och hälsomyndigheterna beslutar om 14 dagars karantän. Sedan försöker man smittspåra, säger Brunner.
TT: Mycket tyder ju på att barn inte smittar i så stor utsträckning?
– Det stämmer. Jag känner bara till två elever här på skolan som har haft covid-19. Men lärarna är också oroliga att bli smittade.
TT: ... så är det verkligen en rimlig åtgärd?
– Ja, jag tycker att det är bra. När det hände här för några veckor sedan var föräldrarna införstådda. Vi fick inga klagomål.
"Låter lite oförsiktigt"
17-åriga Rania al-Kadiri och Marc Konate går i tionde klass. De tycker att det är besvärligt att gå runt med munskydd. Trots det sågar de det svenska systemet, där skolgången i princip fungerar som vanligt, med undantag för att elever som har varit sjuka måste ha varit symptomfria i minst två dagar innan de kan återgå till skolan.
– Jag tycker att det låter lite oförsiktigt, det är alldeles för riskabelt. Det är bättre att ta det säkra för det osäkra, säger Rania.
– Man måste helt enkelt hålla ut. Ingen vill ju smitta sina klasskamrater, instämmer Marc.
Fler konflikter
Med karantän och distansundervisning fördjupas dock klyftan mellan barn med högutbildade föräldrar och barn från familjer med låg eller ingen högre utbildning. Medan välbeställda hem ofta har tillräckligt med datorer, läsplattor och bra internetuppkoppling måste andra hålla till godo med en laptop till hela familjen. Risken för konflikter ökar också då alla går hemma, säger Brunner.
– I våras larmade våra socialpedagoger om att de ofta kom i kontakt med barn som inte alls hade det bra hemma om dagarna, det var mycket bråk, i vissa fall även våld.
Ett annat problem är den undermåliga it-infrastrukturen. I miljonstaden München finns enligt Brunner inte en enda skola med trådlöst nätverk, vilket starkt begränsar användningsområdet för de läsplattor som skolan har köpt in till lärare och elever.
– Lärarna är inte utbildade i de program som de förväntas använda och utrustningen är inte tillräckligt bra. Det finns inte heller någon lärplattform. Google, Apple och Microsoft har lösningar, men vi får inte använda dem av dataskyddsskäl. Och München har inte utvecklat någon egen plattform, säger han uppgivet.