När delar av Storbritannien gick till lokala och regionala val sågs det som det första riktiga testet för Keir Starmer. Han tog över som ordförande för Labour för ett år sedan – efter det att det socialdemokratiska partiet svängt rejält åt vänster under Jeremy Corbyn och 2019 gjorde sitt sämsta val sedan 1935.
Vid den tiden handlade det mesta om brexit. Premiärminister Boris Johnson och Konservativa partiet gick till parlamentsval med löfte om att driva igenom EU-utträdet medan Labour försökte kompromissa genom att vara både för och emot. När rösterna hade räknats stod det klart att de konservativa hade lyckats skapa stora sprickor i den "röda muren" av traditionella Labourfästen i norra England – där många av väljarna ville skiljas från EU och därför gick över till "Tories".
"Fickor av framgång"
Och trenden håller i sig. Labour fortsatte att tappa stöd på många håll när representanter för lokala och regionala styren röstades fram i förra veckan.
– Enkelt uttryck gick det ganska dåligt för partiet, förutom i Wales, säger Nicholas Aylott, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, till TT.
– Det fanns fickor av relativ framgång, men överlag gjorde Labour en svag eller mycket svag insats i England. Även i Skottland fick man se en viss tillbakagång.
En besviken Starmer har nu lovat att göra allt som krävs för att bygga upp förtroendet igen. Att motvinden för Labour håller i sig kan förklaras av att väljarna minns Corbyns radikala politik och partiets otydlighet kring brexit men också av att de gläds åt regeringens framgångsrika vaccinationskampanj mot covid-19.
– Corbynperioden gjorde Labour väldigt impopulärt hos många, säger Aylott.
– Han var en ambivalent vänsterskeptiker som inte engagerade sig i folkomröstningskampanjen eller upprördes av resultatet. En majoritet av medlemmar och parlamentsledamöter ville dock ändra folkomröstningens resultat och Labour betraktades så småningom som emot brexit.
Det alienerade partiet från dess traditionella väljare.
– Framgångarna i storstäder och södra England kan inte kompensera för de förlorade rösterna.
Bred väljarbas
Storbritanniens valsystem gör att de två stora partierna måste locka en bred koalition av väljare för att kunna vinna ett val. Men de senaste årens politiska utveckling har gjort det svårt för Labour att hålla ihop sin bas och Starmer behöver en plan för vilken väljarkategori partiet ska fokusera på, enligt Aylott.
Labour tampas med frågor om identitet och problem med rasism, vilket ytterligare har ökat avståndet mellan anhängare i städer som London, Manchester och Cambridge och arbetare på mindre platser i England. Just nu ser det ut svårt ut för partiet att lyckas överbrygga motsättningarna – även om det inte är uteslutet, enligt Aylott.
– Labour står inför ett stort strategiskt dilemma, säger han.
– Ska de vara ett vänsterparti för arbetarklassen eller sikta in sig på medelklassen med högre utbildning och progressiva åsikter? I nuläget är det inte klart huruvida den ena eller andra inriktningen skulle vara mer framgångsrik.
Illojal eller passiv?
Starmers tid som partiledare har präglats av pandemin. Det nationella krisläget har gjort det svårt för honom att leverera den kritik mot regeringen som förväntas av oppositionen. Dessutom tycks hans utspel rörande den senaste skandalen kring Boris Johnson, som bland annat handlar om lyxrenoveringar med mygelpengar på Downing Street, inte ha fått så stort gehör hos väljarna.
– I en kris kan vilken oppositionspolitiker som helst framstå som illojal om den attackerar regeringen, och för passiv om den inte gör det, säger Aylott.
– Lägenhetsrenoveringen är ett problem för Johnson. Men han är så politiskt stark i och med valresultatet och vaccinationskampanjen att jag tror att han kommer att klara sig ur den här skandalen också.