USA:s folkräkning slogs fast i den första grundlagen, konstitutionen, 1787.

– Det fanns ett behov av att komma på hur hur man skulle fördela den politiska representationen bland de 13 kolonierna, numera delstaterna, som gjort uppror mot Storbritannien. Delstaterna var väldigt olika geografiskt, ekonomiskt och folksammansättningsmässigt redan då, säger Margo Anderson, professor emerita i historia vid University of Wisconsin, som studerat folkräkningen.

Lösningen blev att med start 1790 var tionde år räkna folket i landet, och utifrån de resultaten beräkna antalet stolar per delstat i representanthuset, liksom antalet elektorsröster, som formellt utser vinnaren i presidentvalet.

Vinnare och förlorare

Folkräkningen avgör än i dag maktfördelningen, inte bara på statlig nivå, utan även lokalt.

– USA har en väldigt föränderlig och skiftande befolkning. Så det är alltid en stor sak. De delstater som inte växer lika fort förlorar makt till de mer snabbväxande, säger Margo Anderson och fortsätter:

– Det är folkökningen, invandringsmönstren och mångfalden som gör det politiskt kontroversiellt.

Dessutom har folkräkningen kopplingar till ekonomin, då mängder av de statliga bidragen – till sjukhus, vägar, skolor, räddningstjänst och annat – avgörs av datan. Det rör sig om biljoner dollar, enligt Anderson.

– Grundarna av konstitutionen hade tanken att resurserna skulle följa folket, säger Anderson.

Politiserad räkning

Den obligatoriska folkräkningen har förändrats under århundradena. Poliser på häst har bytts ut mot uppgiftsinsamling via telefon, post och nätet. Numera räknas ursprungsbefolkningen naturligtvis in, och dagens folkräknare behöver inte fundera över sammansättningen av slavar respektive fria.

Men då, liksom nu, är folkräkningen högst politiserad.

– Ja, problemen förändras beroende på landets politik. Nu har vi en konservativ regering under Trump som vill begränsa invandring. Det var en stor fråga om medborgarskap skulle registreras, vilket domstolarna 2019 avslog. Men Trumpregeringen vill fortfarande identifiera vad de kallar papperslösa invandrare, som det antagligen finns 10 miljoner av, och ta bort dem från tilldelningen av stolar i kongressen, säger Anderson.

Hittills har flera instanser bedömt att alla i landet ska räknas, oavsett om de är medborgare, är där på visum eller för den delen papperslösa.

HD – eller Biden – avgör

Republikanerna, med Trump i spetsen, är bland annat intresserade av att många papperslösa bor i Kalifornien, ett starkt demokratiskt fäste. Delstaten skulle antagligen förlora en till två stolar i representanthuset 2022 om de papperslösa inte räknades. Men antagligen tappar Texas och Florida också varsin plats, medan vinnare är Alabama, Minnesota och Ohio, enligt beräkningar från Pew Research Center.

– Problemet är att de papperslösa är just papperslösa. Det finns inga bevis i datainsamlingen på om en specifik person befinner sig olagligt i landet. Så det finns praktiska frågor om hur man någonsin ska veta det, säger Anderson.

Förra veckan lyssnade högsta domstolen på argumenten från Trumpsidan, och ska snart sätta ned foten i frågan. Om inte Biden hinner först.

– Den nya presidenten kan utfärda ett dekret, som i princip innebär "släpp frågan", i januari, säger Anderson.

Att ha ett system som bygger på mer än 230 år gamla idéer har så klart sina brister. Men som alltid med konstitutionen i USA är det svårt att förändra.

– Vi är fast i ett system som infördes på 1700-talet, konstaterar Margo Anderson.