De regimkritiska demonstrationerna efter Aminis död i Teheran den 16 september i fjol kom att skaka det iranska styret. Men med hårdhänta metoder slogs protesterna ned. Över 530 personer dödades och över 22 000 människor greps och fängslades brutalt.
Men myndigheter var försiktiga att straffa dem som bröt mot tvånget om att bära huvudsjal, slöja eller så kallad hijab; och den av många hatade moralpolisen avskaffades tillfälligt.
Det var då.
De senaste veckorna har både officiella beslut och rättsingripanden inriktat sig på den för Iran fundamentala moralfrågan om slöjtvång.
Hårdare lagar
– Jag säger till er: avsaknaden av hijab ska ta slut, sade Irans president Ebrahim Raisi i veckan.
Parlamentet, som följer presidenten och det iranska styrets hårdföra inriktning, diskuterar skärpta straff för de kvinnor som inte bär slöjan korrekt. Enligt lagförslaget ska en kvinna få höga böter eller fängelsestraff.
Den fruktade säkerhetspolisen har redan agerat. Internetbolag har till exempel tvingats stänga verksamhet sedan bilder visat att kvinnor inte burit slöja.
Nästa hot rör filminspelningar där kvinnor undviker slöja. Inspelningarna ska avbrytas om inte ändring sker, säger myndigheter.
Beslagtagna bilar
Varningsmeddelanden har skickats till kvinnliga bilister som inte burit huvudscarf, en miljon meddelanden har redan skickats. 2 000 bilar har beslagtagits och 4 000 kvinnor har fått order att inställa sig hos åklagare.
I Mashad i nordöstra delen av Iran förbjuds utomhuscaféer och i Ishafan vill myndigheter förhindra att kvinnor och män befinner sig i till exempel affärer tillsammans. Sjukhus i Lahaijan beordras att inte ta emot kvinnliga patienter om de inte bär sjal.
Kritiska röster kan höras, skriver den amerikanska nyhetsbyrån AP och citerar bland annat läkaren Parvaneh som valt att vårda dem som utsattes för våld under förra höstens protester.
– Om jag hotas av straff så kommer jag att bära sjal då jag har ett viktigt jobb. Men de unga människor som jag vårdade under protesterna, de kommer inte att backa, sade Parvaneh som inte vågar ge sitt fullständiga namn av rädsla för repressalier.