På juldagen reser han sig och går.
Två veckor senare inser hon att hon är gravid.
När två streck framträder på teststickan har Eleonora fyllt 42, precis sagt upp sig från sitt jobb, och därefter blivit lämnad av sin partner mitt i julfirandet.
Som i ett töcken går hon till sin husläkare som kan konstatera att graviditeten redan är inne i vecka sex.
– Han säger att jag har fyra dagar på mig att bestämma om jag vill behålla barnet eller göra en medicinsk abort.
Hon pausar. Rösten får ett stråk av bitterhet när hon tillägger:
– Mycket senare insåg jag att det inte ens var sant.
Den italienska abortlagen ger alla kvinnor rätt till fri abort under graviditetens första 90 dagar. Medicinska aborter tillåts enligt lagen fram till den nionde graviditetsveckan, men i flera regioner – däribland Marche, där Eleonora bor – ignorerar de lokala styrena de nationella riktlinjerna och drar i stället gränsen vid vecka sju.
"Helt omöjlig situation"
Omedveten om att hennes husläkare är abortmotståndare – en så kallad samvetsvägrare, precis som sju av tio italienska vårdutövare – litar Eleonora på hans ord.
Men att ta ett beslut på fyra dagar visar sig omöjligt. Det är en chock att hon ens är gravid – för att få sin tolvåriga son fick hon genomgå fem provrörsbefruktningar för att därefter få veta att hon med största sannolikhet inte kunde bli gravid igen.
– Det var nästan ett mirakel, men det var en helt omöjlig situation. Min partner har aldrig behandlat mig bra. Jag kunde inte bli fast vid honom för alltid på det sättet, säger hon.
Först en vecka senare går hon tillbaka till doktorn med förväntan om vägledning, om en hjälpande hand. Hon har bestämt sig för att inte behålla barnet. Men när hon delger doktorn sitt beslut ändras hans beteende totalt.
– Han sa inte ett ord. Jag kände mig så dömd. Då förstod jag att jag inte skulle få någon hjälp, säger hon.
Två aborter i veckan
Nu börjar ett frenetiskt irrande genom den snåriga italienska byråkratin. Alla telefonsamtal slutar med att hon blir hänvisad vidare. Först måste Eleonora enligt lagen få ett intyg underskrivet av en läkare och därefter "tänka över" sitt beslut i en vecka, blir hon informerad om.
Men i hemstaden Senigallia finns bara ett sjukhus som utför aborter, får hon veta: totalt två aborter i veckan och bara på måndagar. Kön med väntande kvinnor ringlar redan lång och Eleonora får en tid fem veckor senare. I vecka tolv – den sista veckan som den italienska lagen tillåter. Kvinnan i telefonen varnar för att aborter är det första som ställs in om en läkare blir sjuk.
Inuti livmodern tickar tiden.
– Jag väntade i två dagar, men det enda jag gjorde var att gråta. Jag andades, åt, tog hand om min son – men det enda jag kunde tänka på var det här livet som växte i mig.
"Det var ett krig"
Halv sju på morgonen, mitt i en panikattack, börjar hon ringa "överallt". Efter flera timmar får hon höra talas om en ideell klinik i Ascoli Piceno, 15 mil söderut, som är en del av organisationen AIED (Italienska föreningen för demografisk utbildning) som hjälper kvinnor i Eleonoras situation. Kvinnan i telefonen säger att de kan utföra aborten om en vecka – om Eleonora omedelbart lyckas få tag i en doktor som är villig att ge henne intyget som krävs.
Men inte heller det går, trots att hon både tigger och gråter i telefonen. "Det finns inga tider, det finns många som du", säger de. Det slutar med att hon hotar barnmorskan i andra änden av luren.
– "Om jag inte får intyget i dag så tar jag alla piller jag kan hitta och aborterar mitt foster själv, hemma", sade jag. Hon blev rädd och jag fick pappret.
Innan Eleonora blev ofrivilligt gravid kunde hon inte föreställa sig hur svårt det kan vara att få tillgång till abort i Italien. Det var ett krig, säger hon.
– Det jag behövde gå igenom för att få det som lagen ger mig rätt till, för att hitta någon som ville hjälpa mig... Det var en mardröm.
– Alla jag pratade med fick mig att känna mig som en mördare. Helt fruktansvärt. Jag kände mig fullkomligt ensam.
Fruktar nya styret
I det italienska valet den 25 september fick postfascistiska Italiens bröder (FDI) – samma parti som sedan 2020 styrt i regionen Marche – 26 procent av rösterna och kommer nu att styra Italien med en ytterhögerkoalition.
FDI-ledaren Giorgia Meloni har visserligen sagt att hon inte planerar att rucka på landets abortlagstiftning, men hennes retorik och slagord om "Gud och kärnfamiljen" har väckt både frågetecken och farhågor.
– Vi kommer att ge kvinnorna rätten att inte göra abort, sade Meloni i en intervju i tv-kanalen La7 under valrörelsen.
Eleonora är säker på sin sak: med Meloni vid makten kommer det bli allt svårare att få avsluta en graviditet i Italien.
– Redan nu ignorerar de lagen här i Marche och vägrar applicera de nationella riktlinjerna. Troligtvis kommer de att införa samma politik i hela Italien.