– Väljarna är trötta. De förstår inte längre hur allt funkar, säger Daniela Giannetti, professor i politik vid Bolognas universitet.
Det är varmt och fuktigt på hennes överbelamrade kontor på den smala Via dei Bersaglieri. Ute är det närmare 30 grader och luftkonditioneringen hjälper föga. Det luktar dävet, som gamla böcker som legat ute i regnet.
Daniela Giannetti skjuter upp glasögonen i pannan och lutar sig fram över bordet.
– Det jag kan säga är att italienska regeringar inte varar länge. Vi saknar lagstiftade strukturer som skyddar oss från politisk instabilitet. Partierna i det italienska parlamentet formas och avformas.
Hon suckar och tillägger:
– Bristen på stabilitet har skapat mycket avsmak för politiken i det här landet.
En tredjedel bytte parti
Italiens politiska landskap är fragmenterat. Lagstiftningen uppmuntrar till koalitionsbildningar, men när rösterna väl är inne kan både koalitioner och partier splittras. Och partilojaliteten är skör. Bara mellan valet 2018 och sista maj i år hade exempelvis 322 av 945 folkvalda bytt parti.
Men flyktigheten präglar inte bara politikerna, utan även de som röstar.
– Det finns en extrem rörlighet bland de italienska väljarna, säger Daniela Giannetti.
I valet 2018 vann populistiska Femstjärnerörelsen (M5S) en storseger med närmare 33 procent av rösterna. Partiet, som bildades av komikern Beppe Grillo, bars fram av en våg av missnöje mot åtstramningspolitiken som Italien tvingades till efter eurokrisen 2011–2012. Sedan dess har väljarstödet dalat kraftigt, samtidigt som mängder av partiets toppnamn antingen har uteslutits eller lämnat partiet frivilligt.
Röstar på det som är nytt
Samma öde har drabbat extremhögerpartiet Lega, som Matteo Salvini inom loppet av några få år fick att växa från 4 till drygt 17 procent i landets parlamentsval 2018. I opinionsmätningarna inför söndagens val ligger både M5S och Lega runt mer blygsamma 12 procent. I stället har postfascistiska Italiens bröder, med 45-åriga Giorgia Meloni i spetsen, vuxit lavinartat – från drygt 4 procent i valet 2018 till 25 procent i de senaste mätningarna.
Vidsträckt missnöje präglar stora delar av den italienska väljarkåren, säger Daniela Giannetti. Energikrisen och dess ekonomiska följder, den splittrande migrationsfrågan, den skarpa ekonomiska skiljelinjen mellan nord och syd – listan kan göras lång över skälen till att italienarna tycks ha förlorat tron på demokratiska institutioner och politikernas förmåga att styra landet.
– Det är oundvikligt att väldigt många italienare är missnöjda. Och vad gör då – gång på gång – den här delen av väljarkåren? De väljer att rösta på det som känns nytt, säger Giannetti.
– Först var det M5S, sedan var det Lega, och nu kommer de att rösta på Italiens bröder. De förväntar sig att de som aldrig styrt ska kunna fixa landet, tillföra något nytt.
Oenig koalition
Det italienska valet vinns på politik, säger Giannetti, men inte enbart. Man måste också titta på ledarnas karaktär, på huruvida de framstår som konsekventa, trovärdiga och kompetenta.
– Och där är Giorgia Meloni otroligt stark, eftersom hon alltid har stått fast vid sin linje. Plus att hon är ny. Därför är det hennes tur att verka gå mot seger.
Baserat på opinionsmätningarna kommer Italien efter valet att styras av en högerkoalition med Italiens bröder, Lega och Silvio Berlusconis Forza Italia. Men den enade fronten till trots har koalitionen sina stötestenar.
Bakom sitt skrivbord fiskar Daniela Giannetti upp en cigarett ur handväskan. Hon blir inte förvånad om inte heller den nya regeringen håller särskilt länge, säger hon.
– Högerkoalitionen är inte så enad som den framstår. Framför allt gällande finanspolitiken står de långt ifrån varandra. Det vore inte överraskande om koalitionen fallerar och det sedan dyker upp ett nytt parti som skjuter i höjden.