Yoshihide Suga har suttit som LDP-ledare och premiärminister i endast ett år och Fumio Kishida har varit en av favoriterna till posten efter honom.
De två tampades om topposten redan vid förra partiledarvalet 2020, men Fumio Kishida fick då se sig besegrad.
– Jag var inte tillräckligt bra, jag tror att jag saknade övertygelse, har han sagt om förlusten.
– Den här gången är det annorlunda. Jag står här med en stark övertygelse om att jag är den ledare som vår tid behöver, förklarade han.
Onsdagens omröstningar inom LDP visar att han får medhåll i detta, om än knappt. I ett ovanligt jämnt val mellan fyra kandidater röstades han fram som partiets nye ledare och väntas inom några dagar godkännas av parlamentet som Japans premiärminister.
Minskade klyftor
Utöver Fumio Kishida kandiderade även vaccinationsmininstern Taro Kono och två kvinnor, Sanae Takaichi på högerkanten och den feministiska före detta jämställdhetsministern Seiko Noda, till posten. Omröstningen genomfördes i två steg under onsdagen. Kvinnorna var nederlagstippade, och slogs mycket riktigt ut i första rundan. Efter den andra stod Fumio Kishida som vinnare, då 382 LDP-politiker liksom en partirepresentant från var och en av Japans 47 regioner sagt sitt.
I Fumio Kishida får landet en ledare som beskrivs som mild och lågmäld, vilket ibland snarare karaktäriserats som "en brist på karisma", skriver AFP. Bland utmaningarna som väntar honom finns en ekonomi sargad av de restriktioner som införts för att stoppa spridningen av coronaviruset. Dessutom väntas landet gå till val redan i höst.
Kishida har lovat omfattande stimulansåtgärder för att lyfta landet efter pandemin, samtidigt som han vill minska de ekonomiska klyftorna. Han planerar också att inrätta en ny statlig myndighet som ansvarar för pandemihanteringen, detta för att möta kritik om att alldeles för många av landets departement varit inblandade.
Mer kustbevakning
Han förordar också att Japan krokar arm med USA och andra likasinnade länder för att stå upp mot ett ökat inflytande från auktoritära stater som Kina. Han vill satsa på den japanska kustbevakningen och stödjer ett fördömande av Kinas behandling av den uiguriska minoritetsbefolkningen.
Till skillnad från motkandidaten Taro Kono säger han sig dock ännu inte vara redo att acceptera samkönade äktenskap.
Att ställningen varit ovanligt jämn mellan kandidaterna beror delvis på att partiets mest inflytelserika sektioner inte har ställt sig bakom någon av dem, vilket inneburit att det stått medlemmarna fritt att rösta på sin favorit.
Att två kvinnor funnits med bland kandidaterna var ovanligt i ett land som hittills aldrig har haft en kvinnlig premiärminister och med få kvinnor i toppolitiken.