Utvecklingen i Kambodja blev smärtsamt tydlig för cirka fem år sedan. Inför valet 2018 greps oppositionella, partier och medier förbjöds och landet förvandlades till att i praktiken fungera som en auktoritär enpartistat, med den sedan 37 år styrande premiärministern Hun Sen vid rodret.
Sedan dess har det blivit ännu värre, berättar Naly Pilorge, som leder kambodjanska människorättsorganisationen Licahdo, och Vuthy Eang, vd vid organisationen Equitable Cambodia, under ett besök i Stockholm.
Massvräkningar
Covidpandemin har gett regimen fler verktyg att slå till mot oliktänkande. De senaste åren har även massvräkningar förekommit i allt större omfattning, sedan den kambodjanska regeringen klubbat igenom en lag som gör det möjligt att arrendera ut markområden, trots protester från de som i vissa fall bott i eller brukat marken i generationer.
Både inhemska och utländska företag utnyttjar detta, och en miljon människor beräknas ha förlorat tillgång till sina marker de senaste tio åren.
– Det finns egentligen inte någon som övervakar situationen, så de (regeringen) kan göra vad de vill, säger Vuthy Eang, vars organisation arbetar mot just massvräkningarna och markrofferi.
Fruktar isolering
Som svar på det växande förtrycket har till exempel EU 2020 beslutat att dra in delar av de handelsförmåner som exporttunga Kambodja tidigare åtnjutit. Samma år avbröt Sverige sitt bilaterala bistånd till Kambodja, även om Sida fortfarande ger bistånd genom Sveriges regionala utvecklingsstrategi för Asien och Oceanien. USA har också infört ett vapenembargo mot Kambodja och införde 2021 sanktioner mot fem högt rankade kambodjanska militärer som står nära Hun Sen, kopplat till bygget av en kinesisk marinbas vid Kambodjas västra kust.
Omvärldens tillbakadragande från Kambodja har väckt oro för att landet drivs ännu längre in i totalitära Kinas famn. Men Kina är redan djupt inblandat i Kambodja, med flera stora infrastrukturella planer och en geografisk och kulturell närhet som väst inte kan konkurrera mot.
Däremot finns det ingen marknad för Kambodja att sälja produkter till där. Kina har redan tillgång till egna fabriker med lågavlönade arbetare, till skillnad från västerländska företag som utnyttjar den billiga arbetskraften i Kambodja för att producera främst kläder och skor.
Kambodja är i stort behov av goda relationer till väst, säger Naly Pilorge, och utländska företag skulle kunna bidra positivt genom att höja normen till mer drägliga levnadsförhållanden.
– Det vi vill är att säga åt Europa, som har högre standard när det gäller arbetsvillkor och miljöskydd, är att inte sänka den standarden bara för att ni verkar i Kambodja.
H&M har "fin retorik"
Västerländska företag, som till exempel svenska modejätten H&M, har enligt Naly Pilorge, ofta en "fin retorik" om löner som går att leva på och goda arbetsvillkor, som hon inte tycker överensstämmer med verkligheten.
– Vi jobbar med arbetarna som tillverkar produkter för dessa företag. Om ni bara kunde se hur de har det, hur de försöker överleva, vad de äter och framför allt vad de inte äter om dagarna, och hur de kämpar för att ta hand om sina barn så märker ni att det inte går ihop, säger Naly Pilorge.
H&M äger inte de fabriker som produktionen sker i och sätter därför inte heller lönerna.
I ett mejl till TT skriver H&M att de kräver att deras leverantörer betalar lagstadgad minimilön till sina arbetare och att snittlönerna för modejättens leverantörer i Kambodja år 2021 i snitt var 18 procent över minimilönen på 253 dollar i månaden.
Samtliga leverantörer måste också skriva under H&M:s "uppförandekod", skriver Christer Horn af Åminne, landschef i Kambodja för H&M-gruppen, via företagets presstjänst.
"Eftersom vi jobbar nära våra leverantörer på plats här i Kambodja har vi möjlighet att inte bara kontrollera att de uppfyller våra krav utan också arbeta tillsammans för förbättringar. Jag upplever att våra leverantörer vill vara bra arbetsgivare, och vi på H&M-gruppen arbetar dagligen för att stötta dem och deras anställda", skriver H&M.
Förändring genom handel?
Vuthy Eang tror att regeringen är rädd för att förlora handelsmöjligheterna med väst, vilket vore förödande för den kambodjanska ekonomin. Förhoppningsvis fortsätter EU och Sverige sätta tryck på den regimen, säger han. Kanske går det att vända utvecklingen lagom till nästa års nationella val, som i nuläget enbart ser ut att äga rum med det styrande regeringspartiet på valsedlarna.
– Nu vore ett bra tillfälle att göra det tydligt att en förändring måste ske.