Många kineser i barnafödande ålder har växt upp under åren med ettbarnspolitik och har ofta höga förväntningar på sin karriär. En sådan kan dock vara svår att kombinera med att vara mamma, säger Lisa Eklund, docent i sociologi vid Lunds universitet som forskar om kinesiska befolkningsfrågor.

Anställningstryggheten för kvinnor med barn är bristfällig.

– Men det är flera faktorer som påverkar om folk ska skaffa barn. Och att ha ett barn är en sak, men två eller tre innebär enorma kostnader för föräldrarna, säger Lisa Eklund.

Inget självändamål

Befolkningsminskningen i Kina har gått snabbare än väntat. Så sent som 2019 förutspådde FN att Kinas befolkning skulle nå sin kulmen 2031–2032. Kinas egen akademi för samhällsvetenskaper (CASS) bedömde samma år att landets befolkning skulle sluta växa år 2029. Nu har siffrorna redan vänt nedåt, många år tidigare än väntat.

En större befolkning är inget självändamål, påpekar Lisa Eklund, utan det är befolkningsstrukturen som är utmaningen. Det är ekonomiskt fördelaktigt att ha en relativt stor andel i arbetsför ålder, och om förändringar i befolkningsutvecklingen går väldigt snabbt är det svårt att hinna anpassa samhället.

Få kvinnor

Ett ökat barnafödande kan inte lösa problemet med befolkningsstrukturen särskilt snabbt, men på sikt, säger Lisa Eklund.

– Då handlar det framför allt om att dämpa farten på åldrandet och och se till att fylla på med arbetsför befolkning så att inte relationen mellan de som behöver stöd och hjälp och de som kan jobba blir för skev.

Att vissa unga kineser väljer bort barn i dag är inte det enda som har lett till de låga födelsetalen. Under ettbarnspolitiken fanns familjer som inte kunde tänka sig en framtid utan en son, vilket ledde till könsselektiva aborter.

– Det är en oavsiktlig konsekvens av ettbarnspolitiken. Det finns i dag inte lika många kvinnor som kan reproducera sig, säger Lisa Eklund.