Två personer i staden Changping strax utanför Peking bjöd i mitten av oktober in några vänner på ett parti mahjong. Detta trots att de hade förkylningssymtom, som senare visade sig vara covid-19.
Paret misstänks ha smittats under en resa till den bland turister populära regionen Inre Mongoliet och utreds nu av polis, anklagade för att brutit mot coronarestriktioner.
Totalt har ett 20-tal nya fall covid-19 upptäckts de senaste veckorna i Inre Mongoliet. Det räckte för att cirka 35 000 invånare i måndags skulle beordras att stanna hemma. Uppemot 10 000 turister har förbjudits att lämna regionen.
Och i torsdags stängdes staden Heihi, nära ryska gränsen, ned efter det att en enda person testat positivt för covid-19. Invånarna uppmanas enbart lämna hemmet vid nödsituationer och storstadsområdets 1,6 miljoner invånare ska testas.
Tidigare i veckan försattes staden Lanzhous fyra miljoner invånare i karantän efter knappt 40 nya bekräftade fall.
Sammanlagt sex miljoner kineser befinner sig i lockdown, däribland tiotusentals invånare i stadsdelar i Peking, som stängts ned efter bara en handfull rapporterade smittofall.
Kina eftersträvar att utplåna viruset helt inom landets gränser och varje smittofall leder därför till rigorösa insatser för att stoppa spridningen. Denna hårda strategi har, enligt officiell statistik, lett till att omkring 5 000 personer har avlidit med covid-19 i ett land med 1,4 miljarder invånare.
Det kan jämföras med 15 000 döda i tiomiljonerslandet Sverige, över 140 000 döda i Storbritannien som har drygt 67 miljoner invånare och över 740 000 döda i USA som har omkring 330 miljoner invånare.
Enda landet kvar
I kinesiska medier målas den västerländska coronahanteringen upp som ett gigantiskt misslyckande. Den kinesiska strategin hyllas – och ger Kommunistpartiet vind i ryggen.
– Regimen har använt strategin i propagandasyfte, och det har fått en synbar effekt bland befolkningen. Det verkar som om många människor köper berättelsen om framgångssagan, säger Oscar Almén, Kinaanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut.
Under hösten har andra länder – Singapore, Australien och Nya Zeeland – som likt Kina hanterat pandemin med nollvision, slutat att sträva efter att utplåna smittan helt. I takt med att vaccineringarna har ökat och befolkningens tålamod för nedstängningar minskat har land efter land övergett strategin, även om de fortfarande inte har öppnat sig mot omvärlden.
Kvar står Kina.
– Att lätta på strategin skulle bli lite som att erkänna att den inte var den perfekta modellen. Det är väldigt viktigt för regimen att hålla fast vid att deras metod är den korrekta, säger Oscar Almén.
Ökar kontrollen
Men strategin handlar om mer än nedstängningar och provtagning.
– Kontroll, övervakning och inskränkningar i människors friheter är centrala delar av Kinas krishantering, säger Malin Oud, programchef för Kina på Raoul Wallenberg-institutet.
Redan före coronavirusets frammarsch hade staten en omfattande kontrollapparat till sitt förfogande. Olika appar och andra verktyg som befolkningen måste använda i smittspårningssyfte har dock ökat möjligheterna till strikt övervakning i pandemins namn.
De omfattande nedstängningarna, provtagningen och övervakningen har stöd hos stor del av befolkningen och än så länge är följsamheten god. Men acceptansen för att hålla Kina isolerat från resten av världen lär minska med tiden, tror Malin Oud.
– Att man stänger ned stora städer bara för att man rapporterat ett tiotal fall, eller att människor inte kan resa, mötas och ha konferenser, det kommer inte att hålla i längden, varken ur ett socialt eller ett samhällsekonomiskt perspektiv.
För Kommunistpartiet, som har basunerat ut den kinesiska strategin som en triumf, riskerar spridningen av den smittsamma deltavarianten att försämra det förtroendekapital som byggts upp under pandemin.
– Det blir intressant om strategin börjar skaka och smittan ökar. Hur kommer regimen att hantera det, rent politiskt? Men dit har vi inte kommit än, säger Oscar Almén.
