Jiang Zemin har spelat en huvudroll i kinesisk politik över flera årtionden, som president (1993–2003) och partitopp.
Han lyste med sin frånvaro när Kommunistpartiet samlades för en särskilt viktig kongress i oktober – då Xi Jinping stärkte sin makt över parti och land – och frågor väcktes om hans hälsa.
På onsdagen avled han i Shanghai, i sviterna av leukemi och organsvikt, meddelar den statliga nyhetsbyrån Nya Kina.
Partibok sedan länge
Jiang Zemin föddes den 17 augusti 1926 i Jiangsu-provinsen, norr om Shanghai. Han studerade och tog universitetsexamen som elingenjör 1947. Han arbetade sedan flera år i Sovjetunionen och därefter inom den kinesiska bilindustrin.
Jiang har hävdat att han redan i tonåren blev medlem i Kommunistpartiet, vilket dock aldrig har bekräftats av någon person eller några dokument. I början av 1980-talet blev han hur som helst en av de hundratals medlemmarna i partiets centralkommitté.
Sedan blev han borgmästare i Shanghai, 1985–1988, under en tid då staden började växa fram som ett internationellt handels- och finansnav.
Dengs välsignelse
I efterspelet av den blodiga massakern på Himmelska fridens torg i Peking 1989 skedde stora rockader i toppen.
Partiets dåvarande generalsekreterare, reformvännen Zhao Ziyang, hade uttryckt sympatier för de demokratisträvande demonstranterna och föll snabbt i onåd hos landets egentlige ledare Deng Xiaoping. Med Dengs välsignelse fick Jiang Zemin ta över som partiets generalsekreterare, vilket han sedan var fram till år 2002.
Återigen med Dengs hand på axeln föstes Jiang Zemin 1993 fram till presidentposten, där han efterträdde Yang Shangkun. Jiang tjänade som Kinas femte president i tio år och efterträddes 2003 av Hu Jintao.
När Jiang lämnade det högsta ämbetet hade han anslutit Kina till Världshandelsorganisationen (WTO) och krattat manegen för arrangemanget av de olympiska sommarspelen 2008.
Formellt hade han andra inflytelserika partiroller i ytterligare några år, men Jiang och en grupp av hans nära förtrogna anses ha haft stort inflytande över Kommunistpartiet under längre tid än så.
Sjöng med Pavarotti
Jiang Zemin fortsatte, och utvecklade, de ekonomiska reformer som Deng Xiaoping hade inlett 1979 och landet fördes allt längre bort från Mao Zedongs ideologi. Jiang såg dock noga till att partiet hade fortsatt stark makt över hela landet.
Politiskt spelade Jiang Zemin sina kort väl. Men många kineser hade ett kluvet förhållande till Jiang, som med tv:s genomslag levandegjordes mer än tidigare ledargenerationer. Han ansågs vara väl duktig på ränksmideri och på att driva igenom egna projekt, som den nya Nationalteatern i Peking.
Kineserna kan också hosta lite förläget över en av Jiang Zemins egenheter. Han älskade både kinesisk och utländsk opera, och kunde plötsligt brista ut i sång. Vid en lunch i Peking 2001 med Luciano Pavarotti sjöng de O sole mio tillsammans, varefter världstenoren artigt lovordade Jiangs förmåga.
Jiang Zemins sista officiella framträdande var vid högtidlighållandet av Folkrepubliken Kinas 70-årsdag i oktober 2019.