Inlägg i sociala medier raderas, konton stängs och de mest frispråkiga grips. Syftet med censuren är, hävdar kommunistpartiet, att bekämpa desinformation från andra länder. Men på hemmaplan drabbas det egna folket.

Att en auktoritär ledare som Xi Jinping vill kontrollera sitt folk är inte ovanligt. Men auktoritära ledare i andra länder har inte de förutsättningar som den kinesiske presidenten har. Kina och kommunistpartiet har den rent tekniska kapaciteten att övervaka invånarna, bland annat med enorma mängder kameror. Dessutom har landet kommit långt när det gäller ansiktsigenkänning och under pandemin har regimen kunnat lansera appar som kan övervaka människor på ytterligare sätt.

– Jag skulle säga att ingen annan stat egentligen har den här förmågan. De flesta auktoritära stater har inte den tekniska kapaciteten, och de demokratiska stater som har kapaciteten kan inte tillåta sig att göra det här. Det är en giftig kombination, säger Oscar Almén, forskare och Kinaanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

"Del av större övervakning"

Under partikongressen som just avslutats säkrade den mäktige generalsekreteraren Xi Jinping fem år till vid makten, och hans allt mer centralstyrda ledarskap fortsätter. Organisationer som Human Rights Watch (HRW) och Amnesty har uttryckt farhågor för de mänskliga rättigheterna i landet under hans fortsatta styre.

Men även om övervakningssamhället i Kina har växt de senaste åren började det inte med Xi, poängterar Oscar Almén. Utvecklingen har pågått under väldigt lång tid.

– Eftersom repressionen har stärkts under Xi Jinping så har även övervakningen stärkts, men jag skulle inte säga att det är han personligen som har genomfört det här, han är del av ett större system av övervakning.

Platsinformation anges

Den kinesiska regimen skyller gärna allt negativt i samhället på utländska krafter, vilket har gjort att medborgarnas oro för utländska aktörer har blivit allt mer påtaglig. Det har i sin tur lett till att nationalismen har blivit större bland befolkningen.

Nationalistiskt sinnade medborgare kan i sociala medier snabbt slå ned på inlägg som ser ut att komma från utlandet eller på annat sätt upplevs som kritiska, genom att skicka hotfulla meddelanden eller rapportera inläggen till myndigheterna. Nyligen har platsinformation om personer som lägger upp inlägg i sociala medier börjat visas på kinesiska plattformar. Det gör att inlägg som gjorts av exempelvis kineser utomlands – eller från personer i Kina som använder tekniska lösningar som ska dölja var de befinner sig – lätt kan avfärdas som utländsk propaganda.

Stark nationalism

En helt ny generation kineser har växt upp under en tid då censuren, övervakningen och indoktrineringen har varit stor.

– Det finns bland vissa i den nya generationen en väldigt stark nationalism, de har marinerats i den här nationalismen och i den här indoktrineringen. Det är en väldigt farlig kraft, säger Oscar Almén.

Vid en uppseendeväckande enmansprotest härom veckan, då en person tände eld på bildäck och skanderade Xi- och regimkritiska slagord på en bro i Peking, var agerandet snabbt. Efter aktionen blockerades vissa inlägg och nyckelord snabbt, bland annat stoppades hashtags som nämnde bron eller området där protesten genomfördes. En sång om bron togs bort från musikplattformar och sökresultat på ordet "Peking" begränsades till enbart bekräftade konton. Inte ens sökord som "jag såg det", vilket användes som hashtag på det sociala nätverket Weibo, gav resultat, skriver nyhetsbyrån AFP.

Vana vid övervakning

Omfattningen av det missnöje som trots allt finns i Kina är svår att bedöma eftersom det är så svårt att uttrycka obekväma åsikter där, och folk är ofta försiktiga.

I dag går det med teknikens hjälp betydligt snabbare än tidigare att identifiera och släcka ned minsta missnöjesuttryck, och övervakningen av Kinas 1,4 miljarder invånare har gått oerhört mycket längre än vad man skulle acceptera i de flesta samhällen.

– Det kan bero på att man i Kina är van vid att vara övervakad, för man har alltid varit övervakad. Partistaten har obegränsad möjlighet att kolla vad du gör, i kombination med att det är så kostsamt att protestera. Ju mer repressionen ökar desto mindre utrymme finns det att uttrycka missnöje. Man tar bort möjligheten att göra motstånd, säger Oscar Almén.