Skyfall och översvämningar, vällande stora som syndafloder i Kina och i Europa. En allt mäktigare monsun i Indien. Förödande bränder i USA och ökenvärme på uppemot 50 grader i Kanada. Kyla på många minusgrader i bergen i tropiska delstaten Rio de Janeiro i Brasilien.

Listan med exempel på de extrema vädrens framfart kan göras längre. Att de skulle bli så extrema och så många samtidigt var något som överraskade forskarvärlden, berättar Johan Rockström, professor i jordsystemsvetenskap och chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Berlin.

– Vi har underskattat både styrkan men också antalet extrema väderhändelser. Och att det sker så systematiskt över hela jordklotet är anmärkningsvärt, säger han på telefon från Tyskland.

Extremt väder har alltid förekommit, och klimatvetenskapligt har forskarna kunnat förutspå en ökad styrka i extremvädren, påpekar Johan Rockström.

– Men det som sker nu och framför allt på den norra delen av halvklotet överskrider till och med de värsta scenarierna.

– Flera av väderfenomenen är än mer extrema än vad vi normalt skulle klassa som extremt väder. Vi upplever snarare superextremt väder, säger Johan Rockström.

Superextremt väder

Som exempel på superextremer nämner han översvämningarna i Henan i Kina – där lika mycket regn föll under ett dygn som det brukar göra på ett helt år – och de stekande heta temperaturerna på upp till 49,6 grader i British Columbia i Kanada.

Många olika faktorer samverkar och för att kunna förstå de komplexa sambanden bättre behövs mer forskning, understryker Johan Rockström.

– Forskningen tvingas ställa sig frågan: Beror det här bara på extrem otur, det vill säga att det rör sig om en makalös, osannolik händelse, eller finns det någon fysisk förklaring till att något gått snett i vädersystemet?

Här kommer Arktis in i bilden som potentiell fysisk förklaring, i kombination med jetströmmen över norra hemisfären som försvagas när Arktis värms upp.

– Den långsammare jetströmmen börjar svänga och blockerar då hög- och lågtryck under en längre tid på en och samma plats, vilket gör att väder som torka eller regn stannar kvar längre och orsakar extrema förhållanden, säger Johan Rockström.

Tippar över tröskeln

Vetenskapen behöver enligt Johan Rockström också bli bättre på att förstå det som tillhör hans eget forskningsområde om så kallade "tipping points" i jordsystemet – det vill säga risken för oåterkalleliga skiften i de stora biologiska och fysiska systemen som styr jordens miljö.

Kritiska röster har höjts mot att forskningen om tipping points är alarmistiska och riskerar att skapa panik – något som Johan Rockström tar med ro.

– Jag betraktar visserligen definitionen av tipping point som någonting irreversibelt. Men jag påstår inte att det är kört. Vi har definitivt fortfarande chans att vända åt rätt håll, säger han.

"Kunde hänt i Sverige"

Enligt Johan Rockström är det viktigt att komma ihåg att den grundläggande orsaken till torka, översvämningar, jordskred och värmeböljor är den globala uppvärmningen på 1,2 grader som redan är ett faktum.

– Det är där vi befinner oss nu, och det leder till mer vattenånga, mer nederbörd och därmed också till fler extrema klimathändelser, säger Johan Rockström.

Han tillägger att såvitt vi vet i dag är extremväder förstärkta av oss människor redan här nu, och kommer att fortsätta även om vi lyckas hålla oss under två graders uppvärmning.

Och det gäller överallt, i jordens alla hörn.

– Det som hände i Tyskland kunde lika gärna ha hänt i Sverige, säger Johan Rockström.

Därför är det hög tid att Sverige rustar ordentligt och förbereder sig bättre inför liknande scenarier, menar han.

– Det är viktigt att vi förstår att jorden är en väldigt liten planet, och hur enormt stora risker vi tar.