Efter tolv obrutna år vid makten var Netanyahu så gott som uträknad i april. Efter ett fjärde val på två år hade "Kung Bibi", som han kallas av sina anhängare, återigen misslyckats med att bilda regering.
I stället hade den mittenorienterade oppositionsledaren Yair Lapid lyckats sy ihop en smått osannolik pakt mellan höger- och centerkrafter – som stod redo att ta över med stöd av ett litet islamistiskt parti. Deras enda gemensamma nämnare var motståndet mot Netanyahu.
Men så eskalerade oroligheterna i Jerusalem och den bräckliga alliansen föll samman. Med ökande spänningar mellan israeliska judar och araber fick både islamistiska Raams partiledare Mansour Abbas och högernationalistiska Yaminas Naftali Bennett kalla fötter.
Politiska spelbrädet omskakat
Efter den blodiga militära konfrontationen mellan Israels militär och terrorstämplade Hamas – som hann skörda över 230 palestiniers och tolv israelers liv innan torsdagens eldupphör – är det politiska spelbrädet omskakat. Plötsligt har Bennett öppnat för möjligheten till en koalition med Netanyahu.
– De strider delvis om samma högerväljare, säger Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– När konflikten utvecklade sig på det sätt som den gjorde blev det allt svårare för Bennett att sitta kvar i koalitionsförhandlingar med Yair Lapid och en rad andra politiska partier till vänster om mitten. På så vis har Netanyahu puttat Bennett tillbaka mot förhandlingar med honom.
Medveten strategi?
Vissa bedömare har spekulerat om att Netanyahu inte bara gynnats av spänningarna i Jerusalem och konflikten med Hamas, utan kanske rent av medvetet underblåst krisen för att vinna tid att rädda sig kvar vid makten.
Även oppositionsledaren Yair Lapid gör antydningar åt det hållet. Om Israel hade haft en ny regering på plats, skriver han på Facebook, "så hade inte säkerhetsmässiga och politiska överväganden blandats ihop".
"Ingen hade behövt fråga sig varför branden alltid startar just när det är som mest passande för premiärministern", tillägger Lapid.
– Man kan bara spekulera, konstaterar Isabell Schierenbeck.
– Men jag tror att man ska skilja på den den initiala delen av konflikten kring Sheik Jarrah (bostadsområde i östra Jerusalem där palestinier hotas av vräkning) och al-Aqsamoskén och den andra delen, konflikten med Hamas. Jag tror inte att det låg någon medveten strategi bakom den militära eskaleringen.
– Men möjligen kan politiska överväganden ha påverkat hur långvarig den blev.
Flera möjliga scenarier
Det finns nu främst tre möjliga scenarier i de israeliska regeringsförhandlingarna: en bred samlingsregering där Netanyahu kan fortsätta spela någon sorts roll, återupptagna förhandlingar mellan Lapid och Bennett när dammet lagt sig – eller ytterligare ett nyval.
Isabell Schierenbeck vågar inte inte sätta pengar på något alternativ.
– När det gäller israelisk politik så gissar man aldrig.
Rättad: I en tidigare version angavs fel antal år som Netanyahu suttit vid makten.