Över 200 barn från ursprungsbefolkningen, några knappt äldre än tre år, hade begravts under skolbyggnaden i den kanadensiska provinsen British Columbia.
Sedan den makabra upptäckten i slutet av förra veckan har Kanada befunnit sig i sorg, och nu hörs allt fler röster för att den kanadensiska staten inte gör tillräckligt för att utreda de övergrepp som begåtts mot landets ursprungsbefolkning.
Barnens död aldrig utredd
Folkgruppen Tk'emlups te Secwepemc, vars medlemmar främst bor i södra British Columbia där skolan låg, säger i ett uttalande att det rör sig om en "förlust som inte går att föreställa sig, något som det talats om länge men som först nu dokumenterats".
Kamloops internatskola drevs av den katolska kyrkan på uppdrag av myndigheterna mellan 1890 och 1969, med syftet att assimilera ursprungsbefolkningens barn. Det var på Tk'emlups te Secwepemcs initiativ som skolans marker undersöktes.
"Den gångna helgen har specialister med markradar kunnat visa den ohyggliga sanningen – kvarlevorna som hittats är 215 barn som var elever på Kamloops internatskola. Så vitt vi vet är det här barn vars död aldrig utreddes", skriver folkgruppen i ett uttalande.
"Vi trodde att de rymt"
Det faktum att de saknade barnens öde inte tyckts engagerat myndigheterna provocerar många inom landets ursprungsfolkgrupper.
– Ibland kom inte klasskompisarna tillbaka, men vi var glada för deras skull, för vi trodde att de hade rymt, säger den tidigare Kamloopseleven Harvey McLeod till CNN.
Sammanlagt tvingades över 150 000 barn från Kanadas olika ursprungsfolk att gå på skolorna, där de vanvårdades och utsattes för fysiska och sexuella övergrepp av rektorer och lärare, samtidigt som de fråntogs sin kultur och sitt modersmål.
Sanningskommission om övergrepp
2015 presenterade Kanada resultatet av en sanningskommission som utrett statens övergrepp på landets ursprungsbefolkning. Rapporten tar upp de djupa psykologiska men som internatskolorna åsamkat sina tidigare elever.
Harvey McLeod vittnar om den nedbrytande effekt som hans år på internatskolan, mellan 1965 och 1966, hade på honom som barn.
– Övergreppen som drabbade mig var fysiska, de var sexuella, 1966 var jag en person som inte ville leva längre. De förändrade mig.
I dag är Harvey ledare för övre Nicoladalens folkgrupper och stolt över sitt arv.
– Det jag inser nu är hur stark jag måste varit som pojke, för att jag står här i dag, och jag vet att många människor aldrig kom hem igen, fortsätter han.
Rekommenderade undersökningar
Den statliga rapporten gav rekommendationer om hur landet borde arbeta för att hitta en väg framåt. Bland annat rekommenderades staten att undersöka de marker runt tidigare internatskolor där misstänkta barngravar finns.
I dag, sex år senare, har få sådana undersökningar genomförts.
Perry Bellegarde, den nationella ledaren för ursprungsbefolkningarnas församling, hoppas att fyndet i British Columbia kan vara startskottet för fler framtida undersökningar.
– Det är en utmärkt möjlighet att göra detta mycket viktiga arbete på de marker där internatskolor tidigare låg. Kamloops är en skola. Men det fanns över 130 olika skolor runt om i landet, sade han i samband med att fyndet uppmärksammades.
Sanningskommissionens rapport uppskattar att runt 4 000 barn dog av vanvård och övergrepp under de år internatskolesystemet var i bruk. En siffra som varken har kunnat bekräftas eller dementeras.