Premiärminister Benjamin Netanyahu väntas på onsdag komma med besked om Israels annekteringsplaner – men fortfarande är mycket oklart. Kommer den israeliska regeringen att nå konsensus? Blir det grönt ljus från USA eller betyder Vita husets tystnad att man har backat om president Donald Trumps fredsplan?
– Tvetydigheten och splittringen utmärker hela debatten, säger Anders Persson, Mellanösternkännare vid Linnéuniversitetet.
Tre parlamentsval och 17 månader av övergångslösningar tog det innan Israel i maj lyckades bilda ny regering. I praktiken handlar annekteringsfrågan om just det: israelisk inrikespolitik, en pressad premiärminister och ett desperat vallöfte, säger Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Under Netanyahus tidigare mandatperioder har han varken annekterat eller verkat intresserad av det. Men nu, när han höll på att förlora makten, gick han ut och annonserade det för att få med sig högern och förhindra att den splittrades i en rad småpartier.
Svagt stöd
Enligt Mellanösternkännarna är det inte många som egentligen vill driva igenom frågan, inte ens i Israel. Varken utrikesminister Gabi Ashkenazi eller försvarsminister Benny Gantz är helt med i båten och en opinionsundersökning visade nyligen att knappt 4 procent av israelerna ser annekteringen som en prioriterad fråga, enligt Times of Israel.
Men Netanyahu har målat in sig själv i ett hörn – backar han nu förlorar han ansiktet, säger Schierenbeck.
– Väldigt många israeliska analytiker menar att han egentligen inte vill detta. Varför har han i så fall inte gjort det tidigare?
Anspråken rör 30 procent av Västbanken, palestinsk mark som till största del redan ockuperas av israeliska bosättare och där bosatta palestinier inte har mycket att säga till om.
För palestinierna och dess allierade är frågan givetvis laddad. President Mahmud Abbas har kallat till massdemonstrationer, Arabförbundet har vänt Trumps fredsplan ryggen och FN har uttryckt att en annektering innebär ett allvarligt brott mot internationell rätt.
Olika bud
Vad de israeliska planerna skulle innebära för palestinier i de berörda områdena är ännu oklart.
– Netanyahu har sagt att de inte ska annektera några områden med bosatta palestinier. Det blir otroligt krångligt – då blir det enklaver inom de annekterade områdena, alternativt annekterade områden där palestinierna ändå inte får medborgarskap. Samtidigt har Benny Gantz sagt att de skulle få fullt medborgarskap, säger Persson.
En annan eventuell käpp i det israeliska hjulet är det amerikanska presidentvalet i höst. Skulle Trump förlora makten skulle situationen förmodligen ändras, säger Schierenbeck.
– Jag har svårt att tro att en annektering kommer att inledas den 1 juli. Möjligen att Netanyahu får det att se ut som att den inleds för att följa upp sitt vallöfte, men att processen i så fall tar lång, lång tid.
Spik i fredskistan
Omvärldens farhåga är att en annektering, vilket i praktiken betyder en spik i kistan för en tvåstatslösning och verklig fred mellan Israel och dess grannländer, kan leda till ökade spänningar.
– Det skulle stänga dörrarna för fred på alla möjliga håll och kanter och destabilisera hela området, säger Persson.
Frammarschen skulle innebära att EU – och även Sverige – skulle ställas inför frågor som man inte har tvingats till sedan oljekrisen 1973, säger han.
– En tvåstatslösning har länge varit en av EU:s viktigaste policys i regionen. Om den möjligheten inte finns längre kommer relationerna att omdefinieras gentemot både israelerna och palestinierna. Varför ge bistånd till en palestinsk stat om ingen sådan kan bildas?