EU-kommissionär Ylva Johansson har ägnat en stor del av sin första tid på jobbet till att åka runt till EU:s 27 huvudstäder och lyssna på motstridiga argument. Hon visste att hon fått en av de mest infekterade frågorna på sitt bord – att försöka sy ihop en gemensam migrationspolitik i EU.
– Ylva Johansson säger att inget medlemsland kommer att vara nöjt med hela förslaget, men frågan är om tillräckligt många kommer att vara nöjda för att hitta en kompromiss, säger Göran von Sydow, chef för Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps).
– Men man ser verkligen att avsikten från kommissionen har varit att hitta någonting som möjligen kan lösa upp några av de svåra knutarna. Om det är tillräckligt är svårt att bedöma förrän man ser fler tydliga reaktioner från medlemsländerna och också fler detaljer, för det är där mycket kan fastna.
Lösa upp knutar
En av de största konflikterna i tidigare försök att enas har varit om alla medlemsländer ska vara tvungna att ta emot asylsökande i en krissituation. I det nya förslaget finns ingen sådan obligatorisk omfördelning mellan länder, utan en "tvingande solidaritet". Det innebär att länder som inte vill ta emot omlokaliserade flyktingar i stället kan ansvara för att asylsökande som fått avslag verkligen lämnar EU.
– Man kan se det som ett försök att få med de länder i Öst- och Centraleuropa som har varit starkast motståndare till idén om kvoter och få dem att acceptera någon form av uppgörelse. Frågan är väl om de länder som har varit starkast anhängare av idén om omfördelning, som Sverige, kommer att tycka att detta är tillräckligt, säger von Sydow.
När EU-kommissionen presenterade sitt nya förslag låg mycket av fokuset på återvändande, att de som får nej på sin ansökan ska lämna EU. I dag blir två tredjedelar kvar efter att de fått negativt besked.
Och det är inte första gången som EU-kommissionen säger att ett nej ska vara ett nej.
– Såvitt jag kan bedöma är det inte så enkelt att få det att fungera i praktiken, så det är väl också en fråga om de här solidaritetsinsatserna faktiskt kommer att kunna nyttjas, säger von Sydow.
Optimistisk tidsplan
En ytterligare komplikation för att komma överens är att det inte enbart är förslagets innehåll som avgör om det blir en kompromiss. Sedan flyktingkrisen 2015 har de politiska vindarna förändrats på flera håll. Länder som tidigare var mer generösa har blivit mer restriktiva till flyktingar. Därför styrs mycket av inrikespolitiska hänsyn.
– En annan utmaning är den väldigt ambitiösa tidsplanen. Det här är frågor som har tröskats år efter år och nu föreställer man sig att man på bara några månader ska kunna enas. Där finns det frågetecken om det verkligen kan gå så snabbt och smidigt som kommissionen hoppas på, säger von Sydow.
Enligt förslaget hoppas EU-kommissionen på att EU-länderna kan ställa sig bakom principerna i förslaget i slutet av 2020 och att EU-parlamentet och medlemsländerna ska ha kommit överens i juni 2021.