Ryssland har tagit över statsmedier i Belarus

Reportrar från den ryska propagandaapparaten har tagit plats hos Belarus statsmedier och slagit an en ny ton. En rysk verklighetsbeskrivning läggs ut framför den pressade diktatorn Lukasjenko, som inte har så många andra val än att spela med.

Belarus ledare Aleksandr Lukasjenko intervjuas av ryska journalister i Minsk i tisdags. Bland dem chefredaktörerna för flera av Rysslands statligt styrda medieorgan.

Belarus ledare Aleksandr Lukasjenko intervjuas av ryska journalister i Minsk i tisdags. Bland dem chefredaktörerna för flera av Rysslands statligt styrda medieorgan.

Foto: Nikolai Petrov/BelTA/AP/TT

Konflikter, krig & terrorism2020-09-11 05:45

När protesterna i Belarus tilltog i mitten av augusti gick hundratals journalister vid det statliga etermediebolaget Belteleradio ut i strejk eller sade upp sig. Kort därpå anlände arbetsgrupper från Rysslands statligt styrda tv-bolag RT till redaktionerna.

Sedan dess har färdigproducerat RT-material rullat i Belteleradios kanaler. I ett RT-inslag tackar Belarus pressade ledare Aleksandr Lukasjenko de ryska reportrarna för hjälpen:

– Ni förstår hur stor betydelse ni haft för oss under denna svåra tid.

För och emot Ryssland

Nyheterna har nu fått en helt ny ton, enligt Artiom Sjraibman, belarusisk journalist och politisk kommentator som är ansluten till tankesmedjan Carnegie i Moskva.

– För två veckor sedan kunde man notera att budskapet, eller taktiken, i den belarusiska statspropagandan förändrades. Den blev mer lik det ryska perspektivet på Ukraina, där samhället delas upp i de som är för Ryssland och en antirysk opposition som drivs av utländska intressen, säger han till TT.

– De mest citerade experterna är pro-Ryssland och politiska kommentatorer är ryssar eller ukrainare som är anti-Majdan (emot ett närmande till Europa och för Ryssland).

I ett nyhetsinslag om protesterna i Minsk byttes ljudet ut så att de regimkritiska demonstranterna tycktes skandera slagord mot en av oppositionens ledare, säger en av strejkledarna, Ksenija Lutskina, till Reuters.

Belarus propagandaapparat var föråldrad och behövde vässas, enligt Artiom Sjraibman:

– Folket på RT har erfarna spinndoktorer som kan ge råd hur man bekämpar motståndare på nätet och i det moderna medielandskapet. Belarus behövde fler proffs och Ryssland är källan till hur man använder medier i stora hybridinsatser.

Bränner västbroar

Efter det kraftigt ifrågasatta presidentvalet och nedslagen mot protesterna har Aleksandr Lukasjenko få vänner kvar i västvärlden. Då har han behövt sätta sig tätt intill Ryssland, efter att tidigare ha spelat svårflörtad.

Före valet i början av augusti meddelade Lukasjenko att 33 ryska medborgare hade gripits i landet. Dessa sades tillhöra den ryska legoknektsgruppen Vagner och anklagades för att försöka påverka valrörelsen. Från ukrainskt håll sades samma personer tidigare ha stridit med separatisterna i östra Ukraina.

Men efter det att protesterna mot hans styre fått fäste har Lukasjenkos anklagelser i stället riktats västerut. Presidenten hävdar att Polen, Ukraina och baltstaterna ligger bakom demonstrationerna och att Nato vapenskramlar vid Belarus västra gräns.

– Ryssland kan glädjas åt att Belarus bränner broarna till väst, säger Artiom Sjraibman.

Han poängterar samtidigt att Ryssland nog inte litar helt och hållet på en alltmer desperat Aleksandr Lukasjenko.

– Den ryska avsikten är att utnyttja Lukasjenkos svaghet för att göra en maktöverföring i Belarus mycket mer förutsägbar ur ryskt perspektiv, att den följer ryska intressen.

RT-chef soldatspekulerar

Rysslands premiärminister Michail Misjustin besökte Minsk förra veckan och inom kort ska Aleksandr Lukasjenko resa till Moskva för att träffa president Vladimir Putin.

I tisdags intervjuades Lukasjenko av ett helryskt medieuppbåd i presidentpalatset i Minsk. Bland mycket annat lät han då meddela att chefen för underrättelsetjänsten KGB hade fått sparken med anledning av gripandena av de 33 ryska Vagner-soldaterna i augusti.

En av journalisterna som närvarade vid pressträffen var RT:s frispråkiga chefredaktör Margarita Simonijan. Den 14 augusti skrev hon på Twitter att det var "dags för artigt folk att ställa saker till rätta" i Belarus. "Artigt folk" är en rysk referens till de maskerade ryska soldater som gick in på separatisternas sida i konflikten i Ukraina.

Men att situationen i Belarus skulle utvecklas till något i stil med konflikten i Ukraina tror Artiom Sjraibman inte alls på.

– I Ukraina fanns det en geografisk splittring som Ryssland kunde utnyttja. I Belarus finns det inget Donbass att gå in i. Belarusier vill inte vara en del av Ryssland, vilket inte var fullt så tydligt i Krim, säger han.

Fakta: Ryssland och Belarus

Efter Sovjetunionens splittring bildade Ryssland, Belarus och Ukraina det nya samarbetet Oberoende staters samvälde (OSS), som fick sitt säte i Minsk.

Som självständigt land behöll Belarus många band till Ryssland och när kommunisten Aleksandr Lukasjenko vann presidentvalet 1994 gjorde han det med löften om ytterligare täta kontakter med grannlandet. I en folkomröstning året därpå, där Lukasjenko fick utökad presidentmakt, gavs han ännu större mandat att knyta fler band med Ryssland och ryska återinfördes också som officiellt språk i Belarus.

1996-1997 tecknade Belarus och Ryssland avtal om att bilda en ny union: Förbundsstaten Ryssland och Belarus. Det är inte en gemensam statsbildning, utan innebär framför allt att ländernas respektive medborgare har rätt att arbeta och bo i bägge länder.

Belarus har försetts med stora lån samt olja och gas till förmånliga priser av Ryssland, som har dragit tillbaka sitt stöd under perioder där länderna inte har kommit överens. Ryssland har också tre militära anläggningar på belarusiskt territorium.

Aleksandr Lukasjenko har under sitt auktoritära styre balanserat relationerna mellan Ryssland å ena sidan och EU och västvärlden å den andra, samtidigt som han motsatt sig alla spekulationer och ryska idéer om att inkorporera Belarus i den ryska federationen.

Namnfrågan – om landet ska kallas Belarus eller Vitryssland – är omstridd. Namnet Vitryssland har sitt ursprung i tsarimperiets namn för området, Belorusija (Det vita Ryssland), vilket användes även när det var en sovjetisk delrepublik. När landet blev självständigt beslutade parlamentet att landet skulle heta Belarus, där efterledet syftar till ruserna i det medeltida Kievriket, som hade sin huvudstad i Kiev.

Källa: Nationalencyklopedin, Utrikespolitiska institutet

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!