I över 7 000 vallokaler på regeringskontrollerat territorium har syrier under söndagen kunnat rösta. Valet, som skjutits upp två gånger på grund av den pågående coronapandemin, skulle från början ha hållits i april.
I Damaskusförorten Douma trängdes människor vid en av vallokalerna när de skulle lägga sin röst på någon av de 1 600 kandidaterna som ställer upp i valet om parlamentets 250 platser. Presidenten Bashar al-Assad väntas inte tappa mark.
– Jag kom för att rösta för att vi vill leva i säkerhet och för att de höga priserna ska gå ner, säger Zaid till nyhetsbyrån Reuters. Han hänvisar till de höga matpriser som gör livet svårt för många efter snart tio år av inbördeskrig.
Miljoner på flykt
Det är ett stukat folk som går till valurnorna. Många saknar möjlighet att ens lägga sin röst.
Elva miljoner människor – halva Syriens befolkning – befinner sig på flykt. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har nästan hälften av dem flytt till andra länder och kan inte rösta. Dessutom står stora delar av landet utanför regimens kontroll, säger Aron Lund, Syrienkännare och analytiker vid den amerikanska tankesmedjan The Century Foundation.
– Internflyktingar kan rösta i en annan provins, men i rebellkontrollerade områden kommer man inte att kunna rösta över huvud taget. I praktiken är det ett val organiserat av regeringen som en styrkedemonstration: att de fortfarande kan organisera val, att alla institutioner tuggar på som de ska, att "vi kör på som förut".
I 2016 års parlamentsval vann president Bashar al-Assads Baathparti och dess allierade som väntat en klar majoritet av platserna i parlamentet. Valet, som av oppositionen kallades en "bluff", erkändes inte av FN och kritiserades hårt av omvärlden.
Inga fria val
Formellt går parlamentsvalet till som ett helt vanligt val, säger Aron Lund. Men i praktiken handlar det syriska valet i mycket liten utsträckning om det som vanligen kännetecknar demokratiska val: folkets vilja.
– Syrien är en mycket strikt diktatur, så parlamentet har aldrig spelat någon större roll och valen är inte heller fria. Genom lagar och olika typer av informella inskränkningar håller säkerhetstjänsten koll på folket och försäkrar sig om en garanterad majoritet för al-Assads parti.
– Valet har inget att göra med vad folket tycker, säger han.
Parlamentet, i Syrien kallat folkrådet, används av regeringen för att dra in makthavare, milisledare, viktiga affärsmän och klanledare i statsapparaten, säger Lund. På så sätt spelar parlamentet en politisk roll – men lagstiftningsarbetet och valet av ledamöter är inte demokratiskt utan hårt kontrollerat ovanifrån.
– Presidenten kan på egen hand stifta lagar genom dekret. Parlamentet sammankallas mest för att diskutera läget i landet och för att uttala stöd för al-Assads politik.
"Marionettpartier"
Under inbördeskrigets andra år genomfördes en folkomröstning där syrierna röstade fram en ny konstitution. Grundlagsändringen medförde en övergång till ett flerpartisystem som skulle ersätta Syriens halvsekellånga enpartistyre. Fint på pappret – men inte mer än så, menar Aron Lund.
– I teorin kan syrierna rösta på andra partier än al-Assads, men det är inget som kommer att påverka valet i någon riktning. Parlamentet består av ett litet antal små partier, allierade till al-Assads Baath-parti, som fungerar som en sorts marionettpartier.
Att få vetskap om vad den syriska befolkningen egentligen tycker är så gott som omöjligt.
– Det finns inga opinionsundersökningar och inga riktiga val. Redan före kriget slog man stenhårt mot fredlig opposition och demonstrationer, men nu talar vi om helt andra siffror. Det är uppenbart att många är motståndare till al-Assad och att många stödjer honom, men vilken opinion som är störst går inte att veta. Kriget har brutaliserat situationen helt och hållet.
Nästa år håller Syrien presidentval för första gången sedan 2014. Att det skulle sluta med något annat än ytterligare sju års mandatperiod för president Bashar al-Assad är mycket otroligt, säger Lund.
– Presidentvalet blir väl ännu mer teater än detta val.
