1. Den övergivna civilbefolkningen
Idén om det internationella samfundets ansvar att skydda civilbefolkningar från att massakreras av sina egna styren har inte fått mycket gehör i Syrien. Regimens övergrepp har kunnat fortgå år efter år utan nämnvärda konsekvenser från omvärlden.
Minst 117 000 civila, möjligen många fler, har dödats i strider – de allra flesta av regimstyrkor – och tiotusentals har torterats, försvunnit eller konstaterats döda efter att ha gripits av den fruktade säkerhetstjänsten.
Regimen har även kommit undan med misstänkta kemvapenattacker. USA beskrev i början av kriget kemvapenattacker som "en röd linje", men undvek att agera militärt då hundratals människor dödades i en kemvapenattack i Ghouta 2013.
Samtidigt har Bashar al-Assads allierade Ryssland bromsat utredningar.
FN:s medlingsförsök har inte lett någonstans och säkerhetsrådet – som sannolikt hade kunnat stoppa kriget – är paralyserat på grund av stormakternas oenighet.
2. Flyktingarna
Tio år av krig har tvingat mer än hälften av den syriska befolkningen – över 12 miljoner människor – på flykt från sina hem.
6,6 miljoner av dem beräknas ha flytt utomlands. De allra flesta, 5,5 miljoner, har hamnat i grannländerna, framför allt Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak.
En mindre del tog sig vidare till Europa vilket 2015 utlöste den så kallade flyktingkrisen – som skapat splittring inom EU och gett främlingsfientliga partier ett uppsving i många länder.
Oviljan att ta emot fler flyktingar har lett till ett obekvämt och bräckligt samarbete med Turkiet.
Många av internflyktingarna i Syrien är fast i rebell- och jihadistfästet Idlib, vid gränsen mot Turkiet. Om regimen inleder en militäroffensiv mot området väntas en katastrof och nya flyktingströmmar.
3. IS och den globala terrorn
Det våldsamma kaoset i Syrien har utnyttjats av flera väpnade extremistgrupper.
Men en grupp har väckt absolut störst uppmärksamhet genom sina särskilt brutala metoder och sin utstuderade kommunikationsstrategi. IS chockade omvärlden när rörelsen på kort tid tog kontroll över ett större område som spände mellan Irak och Syrien och 2014 utropade ett så kallat kalifat.
Sedan dess har gruppen i princip krossats med hjälp av en internationell militärinsats. Men IS hann rita om den globala terrorkartan genom att planera eller inspirera till en rad dåd runt om i världen och genom att locka till sig hundratals radikaliserade ungdomar från västländer.
Många av dem sitter i dag fast i ett juridiskt limbo i läger i norra Syrien, däribland flera svenskar, och europeiska regeringar våndas över hur de ska hantera situationen.
4. Skifte i maktbalansen
Syrienkriget har definierats av utländsk inblandning. En rad stater har använt landet som en spelplan för att främja sina olika intressen.
USA, med en krigstrött hemmaopinion, har de senaste åren kraftigt minskat antalet soldater i Syrien.
I det läget har Ryssland tagit chansen att kliva fram som en regional stormakt. Den omfattande militärinsats man inledde i september 2015 vände kriget till regimens fördel och al-Assads styrkor har med hjälp av ryskt bombflyg återtagit stora delar av landets territorium.
Moskva har i dag, tillsammans med Turkiet som kontrollerar flera rebellgrupper och delar av den syriska oppositionen, kommando över situationen.
De tycks inte ha bråttom att få till en politisk lösning.
5. Arabisk höst
När Tunisiens auktoritäre ledare Zine El Abidine Ben Ali tvingas bort från makten i januari 2011, efter massiva folkliga protester, väcks hopp om en demokratisk dominoeffekt i Mellanöstern och Nordafrika.
Några veckor senare faller även Egyptens diktator Hosni Mubarak. Utvecklingen där leder dock i förlängningen till dagens militärstyre under president Abd al-Fattah al-Sisi.
I Libyen urartar protester i ett inbördeskrig som slår landet i spillror.
Men de tio åren av blodbad i Syrien utgör kanske det tydligaste exemplet på hur den så kallade arabiska våren blev till höst.
Kriget har även bidragit till skärpta spänningar mellan regionala makter som Iran, Saudiarabien och Israel.
