Oppositionsfästet Idlib är det sista kapitlet i kriget om Syrien. Här har bomber och beskjutning blivit vardag för de 3 miljoner invånarna. Sedan den 6 mars råder dock eldupphör efter en överenskommelse mellan regimens allierade Ryssland och rebellstödjaren Turkiet.
– Vapenvilan håller. Frågan är hur länge? säger Joost Hiltermann, Mellanösternchef hos ICG, på en webbsänd presentation av en ny rapport om läget i Idlib.
Balansgång
President Bashar al-Assad tycks inte vilja backa från sin ambition att återta kontrollen över hela Syrien. Men för att kunna vinna en övertygande seger i Idlib är hans armé – försvagad av nio år av krig och låg stridsmoral – beroende av ryskt flygunderstöd. Men Ryssland måste balansera mellan viljan att hjälpa regimen och bibehålla en strategisk relation med Turkiet, som inte vill se Idlib i al-Assads händer.
Flera försök till eldupphör i provinsen har kollapsat, vilket delvis beror på parternas olika tolkningar av sina åtaganden. Och för att lyckas få fram en mer hållbar lösning bör den militanta terrorstämplade jihadistgruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) inkluderas i ett avtal om vapenvila, föreslår ICG, som menar att gruppen inte går att besegra militärt utan att riskera alltför många civila liv.
HTS är den dominerande kraften i Idlib och beräknas ha tiotusentals stridsvana soldater i sina led. Gruppen har sina rötter i den al-Qaida-kopplade gruppen Jabhat al-Nusra, men har med åren brutit banden och positionerat sig allt längre bort från det terrorstämplade globala extremistnätverket – ett vägval som har fått många missnöjda jihadister att desertera. Vissa har i stället anslutit sig till Hurras al-Din, som många bedömare nu ser som al-Qaidas huvudgren i Syrien och som motsätter sig en politisk lösning på kriget.
Lokalt statsbyggande
HTS är fortfarande hårdföra islamister som av många ses som repressiva och intoleranta. Men i centrum för deras ansträngningar står nu lokalt statsbyggande i Idlib, där man har infört sharialagar och skapat ett styre som sköter dagliga angelägenheter, driver in skatt och utövar kontroll över invånarna.
– De beskriver sig främst som en lokal syrisk islamistisk grupp utan en transnationell salafist-jihadistisk dagordning. Fokus ligger på att styra Idlib och de har visat sig vara villiga att kompromissa militärt och ideologiskt för att behålla den lokala kontrollen, säger ICG:s Syrienanalytiker Dareen Khalifa.
– De vill kontrollera mark, konsolidera sin makt, hålla regimen borta och bygga en administrativ struktur för att skapa politiskt manöverutrymme.
Bedömare har tidigare dömt ut HTS försök att framstå i ny dager som ett spel för gallerierna. Och det är fortfarande oklart huruvida den skiftande ideologiska och politiska inställningen verkligen grundar sig i äkta förändring eller bara är en tillfällig anpassning till situationen på marken.
"Pragmatism"
Men trots att oron över sanningshalten i gruppens utfästelser är legitim finns tecken på pragmatism som bör tas i beaktning för en hållbar vapenvila, enligt ICG.
I viss utsträckning har ledarskiktet inom HTS visat sig villigt att anpassa sig till andras eldupphör, trots att det har kommit med ett politiskt pris. Gruppen har också ökat samarbetet med Turkietstödda rebeller och bjudit in journalister, analytiker och hjälparbetare till Idlib för att göra världen uppmärksam på armodet i området.
– Vi påstår inte att HTS inte längre är extrema eller så. Men i den syriska kontexten är det unikt att en tidigare al-Qaida-knuten grupp offentligt säger sig vara villig att byta kurs, säger Khalifa.
– Därför är det värt att testa dem politiskt och militärt för att se om de lever upp till sina löften.