Sokratesgatan brukar beskrivas som den turisttätaste på Rhodos. Den här tiden på året brukar shoppingstråket som löper genom den gamla stadskärnan vara fyllt till bristningsgränsen av semesterfirare som tränger sig fram för att inspektera det digra utbudet av olivoljor, tvålar och kylskåpsmagneter. Men nu ligger gatan öde. Många butiker håller stängt i väntan på att de utländska gästerna ska våga sig tillbaka – trots att coronapandemin är långt ifrån över.
– Det här är vår enda inkomst, det är klart att vi är oroliga över hur vi ska klara oss, säger Nikos Kougioumtzoglou, 52 år, som driver en läderverkstad och butik tillsammans med sin bror Vasilis, 60.
– Nästan alla här jobbar sju-åtta månader under högsäsongen och lever sedan på de pengarna resten av året. Men i år är vi glada om vi får in en femtedel av vad vi brukar tjäna.
Stängde ner
Det mesta kretsar på ett eller annat sätt kring turismen på Rhodos. Men när grekiska myndigheter i mitten av mars meddelade att hela landet skulle stängas ned för att stoppa spridningen av coronaviruset förändrades allt. Mitt under förberedelserna för den sedvanliga anstormningen av turister bommades allt utom det allra nödvändigaste igen.
Ön klarade sig undan med bara några få covidfall – men de ekonomiska konsekvenserna är desto mer kännbara.
Därför var det många som drog en lättnadens suck när Grekland öppnade sina gränser för internationella direktflyg den 1 juli. Och med handsprit, munskydd och plasthandskar i högsta hugg – helt enligt myndigheternas riktlinjer – slog bröderna Kougioumtzoglou upp portarna till butiken som har funnits i familjen sedan 1954. Men känslorna är delade.
– Det som hänt är en katastrof för oss. Så det känns bra att vi har börjat jobba, säger Nikos.
– Vi är beroende av turisterna. Men ärligt talat, folk är rädda. Vi har hört att det har varit dåligt i Sverige. Och hälso- och sjukvårdssystemet är inte så bra som det borde vara, vi kommer inte klara av om många blir sjuka här, säger Vasilis.
"Deprimerande"
På det arkeologiska museet har 59-åriga Anna Kopidi ägnat månader åt att dricka kaffe bland huvudlösa statyer och rumphuggna delfiner i sten. När Rhodos stängde ner fick hon fortsätta att gå till jobbet för att hålla ett öga på de arkeologiska artefakterna – trots att verksamheten hade stoppats.
– De låste in oss som råttor. Det var jobbigt, men jag fick ju ändå komma hit. Men det var deprimerande att se staden och museet helt öde, säger hon.
Personalen tog tillfället i akt att laga fönster och städa ordentligt i skrymslen och vrår – sådant som är svårt att hinna med när det kommer runt tusen besökare om dagen. Nu står de redo med munskydd och visir, men än så länge är det ingen rusning efter att fördjupa sig i Rhodos historia bland de första internationella turister som hittat tillbaka till ön.
– De blir långsamt fler, men nu i början har vi bara haft 10-15 besökare om dagen.
Anna Kopidi tycker inte att Grekland kan vänta längre med att öppna för utlänningar. Men de senaste dagarna har oron växt hos henne och hennes kollegor över hur det ska gå när svenskarna kommer. Att blågula turister har släppts in i landet – trots att Grekland stoppat direktflyg från Sverige fram till den 15 juli på grund av virusläget – har rönt stor uppmärksamhet bland lokalbefolkningen.
– Vi älskar svenskar! Men vi är lite rädda för hur det ska bli, vi har hört så mycket om att ni har så många smittade och döda. Det har nästan varit lite panikartat, säger Kopidi.
– Jag har blivit varnad och tillsagd att vara extra försiktig. Så jag tror att det här kan påverka hur svenskar blir bemötta här.
"Som bensin"
Ännu finns inte tillräckligt med besökare för att det ska vara värt för 47-åriga Yannis Xatzimixalis att öppna sin restaurang. Men han håller noggrann uppsikt över gamla stans gränder och så snart det börjar myllra som vanligt kommer hans personal att servera traditionell grekisk mat igen.
– Ingen kunde förutspå att det här skulle hända, vi hade kanske väntat oss en jordbävning. Inte en pandemi. För oss är turismen som bensinen i en bil, utan bensin så står den stilla, säger han.
– Jag känner mig hoppfull. Men kommer det 100 turister med covid-19 så blir det problem. Det gör oss alla oroliga, men om vi inte öppnar nu så kommer vi att dö på grund av att våra pengar tar slut.