Kundtjänstmedarbetaren Clarissa Casadei kommer från Italien men bor utanför Oslo i Norge. Hon är på väg till sin familj i Rimini för första gången sedan oktober. Resan har hon fått lov att göra med både tåg och flyg.

– Jag gruvade mig lite inför att resa, det är spännande men också lite ångestladdat. Jag är dock väldigt glad över att jag äntligen kan träffa min familj, jag bor ensam i Norge så jag har saknat dem. Det är en märklig blandning av känslor, säger hon.

– Jag har använt mycket handsprit under resan och har inte köpt mat eller vatten. Jag är rädd för att röra vid saker. Det är omständligt och jag glömmer hela tiden att man inte får röra vid ansiktet och nu oroar jag mig för att jag inte tvättade händerna tillräckligt länge.

Taxi till gränsen

Irja Linderberg är på väg med sin tvåårige son Edvard till Toulouse i Frankrike där hon jobbar som veterinär. De har varit i Trondheim för att begrava hennes pappa och det har varit svårt att ta sig fram. Från Frankrike fick de flyga med flera stopp för att sedan ta tåg från Stockholm till Storlien, där de tog taxi till norska gränsen.

– Det blev en väldigt plötslig resa. Min familj kunde inte hämta oss för då skulle de behöva sitta i karantän så taxin körde oss till gränsen, vi gick sedan över till fots och där stod familjen och väntade. Hemvägen är smidigare, bara byten i Oslo och Frankfurt, säger hon.

– Det är inte lika komfortabelt att resa, man kan inte vänta på kafé eftersom allt är stängt. Jag är inte så orolig över att smittas själv, men det är svårt att göra något åt Edvard som tar på allt möjligt. Vi använder alkogel innan vi ska äta och tvättar händerna när vi har möjlighet.

Fast i Pakistan

Abdula Sahrab Khan skulle hälsa på familjen i Peshawar i Pakistan i två veckor i början av mars. Nu är han på väg hem till Berlin i Tyskland där han arbetar som programmerare och konstaterar att han blev väldigt sen tillbaka till jobbet – även om han har kunnat sköta det på distans.

– Jag åkte till Pakistan för att fira att jag tagit min masterexamen, tänkte ta det lugnt och njuta av vädret. När jag åkte i början av mars var allt ganska normalt, några få fall av covid-19 i Tyskland och Pakistan. Sedan gick det snabbt och gränserna stängde, säger han.

– Min familj är inte glada över att jag reser nu, de är oroliga över trängseln på flygplanen. Flyget mellan Islamabad och Doha var fullpackat så det gick inte att hålla avstånd. Nu när jag kommer tillbaka till mitt studentrum ska jag sätta mig i karantän i två veckor. Jag är inte så nöjd över det och vet inte hur det ska gå eftersom jag delar kök med andra.

På väg till mamma

Hemmafrun Hilda Sampaio bor i Edmonton i Kanada men är på väg till sin mamma i Viana do Castelo i Portugal, som har ramlat och brutit höften och behöver hjälp. Hon har varit på resande fot i nästan två dygn.

– Det var inte lätt att ta sig hit. Jag åkte först till Toronto, där missade jag mitt plan så jag var tvungen att bo hos min brorson tills jag hittade ett nytt flyg. Här i Frankfurt måste jag vänta tills senare i kväll då jag flyger till Lissabon, där min bror hämtar mig med bilen, säger hon.

– Det är svårt att resa under de här omständigheterna. Jag är inte orolig för egen del men är rädd för att smitta andra, framförallt äldre som min mamma som snart är 84. Jag har barn och barnbarn i Kanada, men brukar regelbundet hälsa på i Portugal. Nu har jag inte kunnat besöka mamma på länge. Jag planerar att stanna i fem-sex månader, hon behöver mig.

Åker till sommarhus

Japansk-brasilianska frilansfotografen Yoko Nishimiya bor utanför Stockholm men har varit fast i Nederländerna med Can Muceuk från Turkiet. De var där för att hälsa på Nishimiyas pojkvän och hans syster, som är Muceuks flickvän, när gränserna stängde. Nu är de på väg till Lecce i Italien.

– Jag skulle bara stanna över helgen men har varit fast i snart fyra månader. Allt stängdes över en natt så vi hann inte ta oss hem. Det har varit nästan omöjligt att hitta sätt att ta sig någonstans. Till slut tog vi fyra olika tåg för att ta oss hit till Frankfurt, här finns det flyg som faktiskt går, säger Nishimiya.

– Samma för mig, fast jag har försökt att ta mig till Riga där jag bor. Men eftersom det ändå inte verkar gå att leva som vanligt där hemma och det är väldigt dyrt och omständligt att ta sig hem så har vi bestämt oss för att åka till våra respektives sommarhus i Lecce. Vi har tänkt stanna där åtminstone över sommaren, sedan får vi se hur läget är, säger Muceuk.