– Senaste gången vi talades vid var för åtta dagar sedan och min fru berättade att hon gjorde sig redo för att gå på båten, säger Kassem Abu Zeed, som visar bilder på paret när han träffar internationella medier.
– Hon hade betalat 5 000 dollar (motsvarande omkring 50 000 svenska kronor) till smugglarna. Och sedan vet vi alla vad som hände.
Han är en av många oroliga människor som har samlats i den grekiska kuststaden Kalamata, för att försöka ta reda på om deras anhöriga har överlevt den katastrofala båtolycka som skedde några mil ut i havet utanför under natten till i onsdags.
Hundratals människor – man vet inte exakt hur många – befaras ha drunknat och försvunnit i havsdjupet.
Flög ned direkt
Kassem Abu Zeeds 21-åriga fru Esra Aoun och hennes bror Abdullah hade som mål att flytta till honom i Hamburg i Tyskland, men möjligheterna att göra det på laglig väg vara uttömda, berättar han.
När han nåddes av uppgifterna om att båten förlist tog Abu Zeed första flyget till Grekland, berättar han för AP. Chansen att han får träffa sin fru igen är minimal. Ingen av de människor som har överlevt är kvinnor. Hans sista hopp står till att hitta Abdullah.
Merparten av de totalt 104 människor som blev räddade ur havet är syrier, egyptier, pakistanier eller palestinier. De har fått tillfälligt husrum i lagerlokaler i Kalamata. En del får sjukhusvård.
– De vill komma i kontakt med sina familjer för att berätta att de är okej, och de frågar hela tiden om de saknade, säger Erasmia Roumana, som leder UNHCR:s arbete på plats.
Från krigshärjad stad
Fyra män och en 14-årig pojke som tillhörde samma storfamilj lämnade krigshärjade Kobane i nordöstra Syrien tidigt i mars i år.
38-årige Abdo Sheikhi, som flydde till Tyskland för sju år sedan, avrådde sina fem släktingar från att ge sig iväg på den farliga resan. Hans lillebror Ali Sheikhi, 29, lämnade ändå sin fru och sina tre små söner hemma för att försöka ta sig till Europa där de senare skulle kunna ansluta till honom, berättar Abdo.
– Han ville rädda sina barn, säger han till AP.
Gruppen reste till Libanon och flög sedan till Egypten, vidare till Tripoli i Libyen och till sist till libyska Tobruk, där de fick vänta i flera månader på att människosmugglare skulle ta dem över Medelhavet. I telefonsamtal berättade de för sina släktingar att de hölls instängda i grupper i rum och ibland blev fråntagna sina telefoner.
Väntade på gruppbild
Sent i torsdags förra veckan hörde de fem Sheikhi-släktingarna av sig via sms och berättade att det var dags för avresa. Väl framme skulle de skicka en gruppbild på italiensk mark, men det kom aldrig någon sådan bild.
– Smugglarna skickade killarna i döden, säger Abdo Sheikhi.
På bilder som har lagts upp i sociala medier tror han sig kunna skymta sin 29-årige lillebror bland de överlevande i Kalamata, men han är inte helt säker. Abdo Sheikhi står i beredskap att åka ned till Grekland, men han talar ingen engelska.
– Jag väntar till i morgon. Om det inte kommer något nytt så får jag åka.
De andra fyra ser han och släkten inte skymten av.
