Palestinska Hamas jättelika terrorattack den 7 oktober tog hela Israel på sängen. Men landet har varit med om många krig, och ställde omedelbart om till ett nytt.
Såväl regeringschefen Benjamin Netanyahu som hans ministrar har sedan dess varit tydliga med huvudmålet: att utrota det islamistiska Hamas, som styrt Gazaremsan sedan 2007.
Men utöver det? Vad ska hända med ett utbombat Gaza, med de över två miljoner palestinierna där? Och vem ska ha makten, både över Gaza och det nu delvis palestinskt styrda Västbanken?
Alla signaler från Israel nagelfars av omvärlden. Och, kanske föga oväntat, är det de radikalaste rösterna som hörs mest.
Amihai Eliyahu är kulturarvsminister från högerextrema Judisk makt, ett parti som förespråkar att Israel tar över hela det historiska Palestina och att alla palestinier kastas ut. I den religiösa radiostationen Kol Barama fick han häromveckan frågan om "något slags atombomb" borde skickas mot Gaza, "för att döda alla".
– Det är ett alternativ, svarade han.
"Gazas Nakba"
Några dagar senare pratade jordbruksminister Avi Dichter med nyhetskanalen N12 om hur kriget går.
– Nu rullar vi ut Gazas Nakba 2023. Det är så det kommer att sluta, sade han.
al-Nakba ("Katastrofen") är en arabisk term som syftar på att 700 000 palestinier fördrevs när Israel bildades 1948. 75 år senare lever många av dem, eller deras ättlingar, fortfarande som flyktingar i bland annat Gazaremsan – och fruktar just att kastas ut på nytt.
I samma veva läckte en "konceptrapport" ut från underrättelsedepartementet i Jerusalem, där en fördrivning av hela Gazas nuvarande befolkning beskrivs som det säkerhetsmässigt bästa för Israel.
Sådana extremistiska idéer helt nära Netanyahu väcker oro i omvärlden. Men han försöker tona ned dem. Amihai Eliyahu har stängts av, och vid ett kabinettsmöte vädjade Netanyahu till sina ministrar att agera med mer "känslighet".
Sju partier
Men hans brokiga koalition består av sju partier, med starka åsikter. Uriel Abulof bedömer att ytterhögern har ungefär en tredjedel av regeringen.
– De stödjer väldigt extrema åtgärder, som att återbefolka Gazaremsan med judiska bosättningar, säger Abulof, som är docent i statsvetenskap i Tel Aviv men bor i Jerusalem.
– Det finns en stark klang av etnisk rensning över det.
– Men jag tror inte att majoriteten ministrar – i synnerhet i skenet av press från USA – i nuläget skulle låta det hända.
Majoritetens problem är att de extrema har så lätt att formulera sina visioner. Medan det bland mer återhållsamma politiker inte finns någon tydlig bild av vad som händer efter kriget.
Ett fortsatt "Hamastan", alltså att hårdföra islamister styr någonstans i de palestinska områdena, utesluter Israel som för farligt.
– Det finns människor, och jag är bland dem, som fortfarande tror på tvåstatslösningen, med ett demilitariserat och demokratiskt Palestina, säger Abulof.
Biden kan avgöra
Men även de är i minoritet. Det palestinska styret på Västbanken har låg trovärdighet, och många ser inte att Israel har någon att förhandla med. Därmed finns det en stor israelisk mittfåra som är villrådig.
– Det uppstår ett slags limbo angående dagen efter kriget.
För att bryta det kan det krävas yttre krafter – vilket i Israel är lika med USA. President Joe Biden har drygt ett år kvar av sin nuvarande mandatperiod, och kan under den tiden stipulera ramarna för en fred med palestinierna, menar Uriel Abulof.
För bortom Palestina finns mäktigare aktörer som vill Israel illa. I första hand Hizbollah-rörelsen i Libanon, och Iran.
– Om israelerna är med på noterna skyddar USA dem mot stora fiender i flera väderstreck, säger Abulof.
– Väldigt mycket hänger på vad Biden gör.
