Varför har USA och Storbritannien vaccinerat många fler än EU-länderna?

– Storbritannien fick ett försprång, då de var först med att godkänna ett vaccin. Avtalen mellan länder och läkemedelsbolag är ju sekretessbelagda, men det verkar som att de kanske varit lite bättre på att skriva avtal på ett sätt som är bindande, till exempel med Astra Zeneca. Dessutom utvecklades vaccinet i Oxford. De har hela linjen, från forskning till produktion, i Storbritannien, säger Farshid Jalalvand.

– Biontech är ju tyskt, men eftersom de inte hade muskler att göra kliniska studier och annat så skrev man i princip över vaccinet på Pfizer, som är amerikanskt. När det gäller Moderna så gick USA in tidigt och skrev avtal, och betalade flera miljarder dollar. Antagligen sade man: "Om ni får fram ett vaccin måste ni sälja till oss först". EU kom in ganska sent och gav en del pengar till läkemedelsbolagen för att de skulle kunna bygga ut produktionskapaciteten, men var inte med på samma sätt i själva utvecklingsprocessen. Det är många mindre faktorer, som tillsammans ger en stor effekt, fortsätter han.

Har EU köpt för lite vaccin, eller varit för sent ute med sina beställningar?

– Man har köpt så många doser att man kan vaccinera hela befolkningen flera gånger om. Problemet är leveranserna. EU har satt stort hopp till Astra Zenecas vaccin, och nu är det Astra som har de största leveransproblemen, medan Pfizer och Moderna har levererat ungefär det de har sagt.

Varför ville inte EU ge nödgodkännande åt de vaccin som skulle användas, USA och Storbritannien gjorde ju det?

– Regleringssystemen för läkemedel är annorlunda här. EU vill inte ge sådana när nödgodkännanden, man vill antingen godkänna eller inte godkänna. Men egentligen har det inte påverkat situationen så mycket, det tog bara några veckor längre för EU att godkänna Pfizers och Astras vaccin.

Är medlemsländerna för dåliga på att organisera sina vaccinationskampanjer?

– Nej, jag tror inte det. Hade vi fått större leveranser är jag säker på att vi hade kunnat vaccinera många fler. Det är inte brist på nålar eller personal, utan det är helt och hållet en leveransfråga, som jag ser det.

Går det verkligen så långsamt i Europa? Många fattigare länder har ju inte fått något vaccin alls.

– Det är beklagligt att prognoserna för leveranser inte har hållit. Men om man ser det hela ur ett stort perspektiv så har vi fått 5 procent av befolkningen vaccinerad ungefär tolv månader efter det första fallet. Det är oerhört snabbt. Hinner vi vaccinera 50–70 procent fram till sommaren så är det jättesnabbt. Men i och med restriktionerna, och att alla går och väntar på att få träffa sina barnbarn och så vidare, så känns väntan mycket längre. Man får försöka ha perspektiv.