Explosionerna som ödelade stora delar av Libanons huvudstad kastar ljus på säkerheten i andra stora hamnar. Framför allt är hamnar i Sydostasien och Afrika sårbara för misskötsel och felhantering av farliga ämnen likt det som låg bakom Beirutkatastrofen, säger Christian Bueger, chef för SafeSeas och professor i internationella relationer vid Köpenhamns universitet.
– Det finns två bekymmer. Ett är det material vi redan känner till, och det andra, mer omfattande problemet, är allt det vi inte ens har vetskap om. Det handlar om laster kopplade till smuggling av farliga ämnen, miljöbrott eller felaktigt deklarerade varor.
Övergivna skeppslaster påträffas frekvent i hamnar runt om i världen, enligt Bueger. Så sent som i juli upptäckte malaysiska myndigheter 110 containrar med farliga hårdmetaller övergivna i jättehamnen Tanjung Pelepas nära Singapore. Lasten ifråga befinner sig fortfarande i hamnen medan Malaysia försöker organisera repatriering till ursprungslandet Rumänien.
– Här pratar vi inte om en container utom om hundratals – vid ett enda tillslag. Det säger något om problemets omfattning, säger Bueger.
Börjar i Europa
Varje år hittas farliga ämnen övergivna – kemikalier, plast, metaller, hushålls- och elektronikavfall. Ofta tar det månader eller år innan lasterna ens uppdagas.
– Det som verkligen är intressant är att det är ett problem som ofta startar med oss själva här i Europa – det är vårt avfall som är farligt. Vi kastar våra batterier i en särskild behållare och litar på att de tas omhand på rätt sätt. Men utbildning i att hantera farliga ämnen är generellt obefintlig, och dessutom är korruption utbrett inom sjöfarten.
I många fattigare länder lever miljontals människor i direkt anslutning till hamnområden. I framför allt Afrika handlar det inte sällan om informella bosättningar med undermålig infrastruktur.
– Om det som hände i Libanon sker i någon av de hamnarna kommer konsekvenserna bli än mer katastrofala än i Beirut, säger Christian Bueger.
"Långsamma katastrofer"
Explosionerna i Beirut innebar en ögonblicklig, synlig ödeläggelse för både människoliv och infrastruktur. Många andra farliga ämnen flyter under radarn eftersom de inte utgör samma omedelbara risk – men konsekvenserna kan ändå vara förödande, uppger Bueger.
– När vi pratar om farliga ämnen handlar det ofta om långsamma katastrofer, kemiska ämnen som läcker ut i grundvatten och påverkar miljön och de människor som lever där. Exempelvis containrar fulla med gamla batterier som läcker under åratal i tropiskt klimat. Den typen av problem måste vi börja uppmärksamma och oroa oss för.
Att komma tillrätta med problematiken är dock inte helt enkelt. Delar av ansvaret ligger hos FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott, och delar hos FN-organet Internationella sjöfartsorganisationen. Men SafeSeas, som är ett nätverk av organisationer som forskar kring maritim säkerhet, är kritiska till det arbete som görs.
– Först och främst behövs mer uppmärksamhet kring vad som sker i hamnar. Vi måste tänka om kring hamnsäkerhet och de resurser som läggs på det. Efter Beirut vet vi – en hamn är inte en fristående del av ett land, den påverkar allt.
