– Du kan skriva mitt riktiga namn, säger 33-åriga Lei Hnin Soe samlat när TT:s reporter ringer upp.
– Förut använde jag det inte för att jag var orolig för min säkerhet, men det känns som en liten sak när folk riskerar liv och lem varje dag.
Hon ringer från sitt studentrum i ett försommarsoligt Lund – på säkert avstånd från militärjuntan i hemlandet.
Lei kom till Sverige för snart två år sedan för att studera till en masterexamen i folkhälsa, hon har inte varit hemma sedan den första februari. Det var dagen då militären genomförde sin kupp och tog makten i landet. Aung San Suu Kyi och flera andra civila ledare har sedan dess suttit frihetsberövade.
Sedan många år tillbaka har hon varit en skarp kritiker av militären.
– Jag är ganska säker på att de skulle gripa mig på flygplatsen, många av mina vänner sitter redan i fängelse.
Skönhetsdrottning med kalasjnikov
Häromveckan fick Lei syn på ett iögonfallande inlägg på plattformen Twitter. Inlägget kom från ett konto tillhörande Htar Htet Htet, tidigare Miss Myanmar.
Bredvid ett citat av Che Guevara syns fyra bilder där skönhetsdrottningen står i hög vegetation med en kalasjnikov ledigt över axeln. Av inlägget framgår att Htar Htet Htet anslutit sig till det väpnade motståndet mot militärjuntan och att hon nu genomgår träning i djungeln. På hennes tröja står "ARMY", armé, tryckt i stora bokstäver.
Lei läste inlägget om och om igen.
– Jag skulle göra samma sak själv, om jag bara kunde. Skulle jag kunna ta mig in i landet skulle jag åka raka vägen till fronten för att stridstränas i djungeln. Jag skulle kunna ta hand om sårade tror jag.
"Revolution enda alternativet"
TT: Är det inte bättre att göra fredligt motstånd än att ta till vapen?
– I en idealisk värld skulle det vara det bästa, men jag håller med Htar Htet Htet, nu gäller det att göra allt man kan. Jag skulle hellre möta militärjuntan om jag själv var beväpnad, så att jag inte blev dödad innan jag hann göra motstånd.
Lei trodde tidigare att politiska reformer skulle ske i hemlandet. Hon berättar att förhoppningarna om en gradvis demokratisering var höga när militärjuntan 2010 meddelade att de skulle öppna upp landet och tillåta fria val.
– Vi såg små förbättringar: En folkvald regering, vi fick internet i våra mobiler. Men sedan drogs allt det tillbaka i februari under kuppen. Militärjuntan lade sina kort på bordet och visade att de aldrig skulle ge ifrån sig ett uns makt.
– Nu är jag övertygad: Revolution är enda alternativet.
TT: Hur skulle du vilja att livet i Myanmar såg ut för dig och din familj?
– Det skulle vara ett bra liv. På vissa sätt som i Sverige: Vi skulle kunna utbilda oss, vi skulle ha fred och demokratiska rättigheter. Fast det skulle nog inte vara lika tyst som här, gatorna skulle vara fulla av liv.
