Norges förre statsminister Jens Stoltenberg har suttit som Natochef sedan den 1 oktober 2014. Han har fått förlängt mandat inte bara en, utan till och med två och tre gånger om.

Senast var det i fjol som Stoltenberg övertalades att fortsätta i ytterligare ett år. Natoländerna hade inte någon given kandidat redo och ingen vill ha en uppslitande ledarstrid mitt under Rysslands krig i Ukraina.

Frågan är om man lyckas bättre i år. Stoltenbergs mandat löper ut den 30 september och helst ska hans efterträdare vara klar i och med Natotoppmötet i Vilnius den 11-12 juli.

Officiellt finns ännu inga uttalade kandidater – men spekulationerna är i full gång.

En nordbo?

Finlands avgående statsminister Sanna Marin uppfyller mångas önskemål. Hon skulle bli den första kvinnan på posten, är allmänt populär och har erfarenhet som regeringschef – en stark merit när det gäller att samla ledare från hela världen. Dessutom är hon högst tillgänglig efter att ha meddelat sin avgång i onsdags.

Men hon är fortfarande internationellt relativt oerfaren vid 37 års ålder. Och Finland har bara varit Natoland i några dagar.

Eftersom Stoltenbergs företrädare var danske Anders Fogh Rasmussen är det också osannolikt att det blir en tredje nordbo i rad på posten.

Tyska kvinnor?

En favorit är annars EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Hennes starka stöd för Ukraina är uppskattat och därtill har hon erfarenhet från sex år som försvarsminister.

Men von der Leyen har minst 1,5 år kvar på sitt EU-jobb och tros knappast vilja ge upp det i förtid.

En stark tysk reserv finns i utrikesminister Annalena Baerbock – men måhända blir det för mycket med tyska ledare i både EU och Nato?

En röst från öst?

Länderna i Öst- och Centraleuropa har länge känt sig förbisedda i fördelandet av tunga maktposter i EU och Nato. Det kan öppna för Rumäniens mångårige president Klaus Iohannis. Eller kanske Kroatiens premiärminister Andrej Plenkovic.

Flera av de mest framträdande östledarna från exempelvis Baltikum – som Estlands premiärminister Kaja Kallas – anses i sin tur vara lite för Moskvakritiska för att kunna ta över i Nato.

Bubblare i Benelux?

När det är svårt att enas i EU brukar Benelux-länderna vara en bra källa att hitta kompromisser i. I så fall är Nederländernas premiärminister Mark Rutte ett starkt namn, med lång erfarenhet.

Rutte, som även flitigt nämnts som lämplig kandidat till många topposter i EU, uppges dock vara högst ovillig att flytta hemifrån, även om det bara skulle vara så kort som till Bryssel.

Kanske är i stället hans försvarsminister, svensktalande Kajsa Ollongren, en lämplig kandidat?

En upptagen spanjor?

I spekulationerna talas även mycket om Spaniens premiärminister Pedro Sánchez. Men precis som för von der Leyen är det tveksamt om han är tillgänglig.

Spanien tar över som ordförandeland i EU från den 1 juli och håller dessutom val i höst. Å andra sidan ligger Sánchez parti rejält efter i opinionen på hemmaplan – så en ny partiledare kanske kan behövas lagom till valet?

Eller ingen alls?

Jokern i sammanhanget är Stoltenberg själv.

Även om han ihärdigt har upprepat att han vill hem till Norge nu så lär frågan om åtminstone en kortare förlängning ställas allt oftare framöver, särskilt om ingen annan given ersättare snabbt träder fram.

Ett år till med Stoltenberg skulle dessutom öppna upp för exempelvis von der Leyen eller Sánchez.

Fast själv är generalsekreteraren fast besluten om att inte sitta kvar längre än planerat.

– Jag har inga andra planer än att avgå när jag ska, den 1 oktober, säger Stoltenberg på en pressträff med TT och andra nordiska journalister i Bryssel.