Nordkorea bekräftade på torsdagen att man skjutit upp sin hittills största interkontinentala ballistiska robot, av modellen Hwasong-17.
Uppskjutningen har mötts av kraftig internationell kritik. På fredagen enades de mäktiga G7-länderna – USA, Kanada, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Japan – om ett skarpt fördömande.
FN:s säkerhetsråd möttes senare på fredagen för att diskutera ett svar på Nordkoreas senaste provokation. USA kräver att ytterligare sanktioner införs mot landet och ledargarnityret med Kim Jong-Un i spetsen.
Tidigare presenterade planer
I januari förra året presenterade ledaren Kim Jong-Un sina planer för kommande prover framöver och en interkontinental ballistisk robot (ICBM) som kan bära flera kärnvapenstridsspetsar stod då högt på agendan.
– Poängen är att kunna överhopa det amerikanska robotförsvaret, för om USA invaderar så vill man kunna svara med kärnvapen, säger Jeffrey Lewis, professor och chef för östasiatiska icke-spridningsprogrammet vid Middlebury-institutet i Monterey i Kalifornien.
Nådde högt
Torsdagens robot nådde enligt den nordkoreanska statliga nyhetsbyrån KCNA en höjd på 6 200 kilometer, men for bara drygt 1 000 kilometer österut, innan den störtade i havet mellan Nordkorea och Japan.
Analytiker bedömer att roboten skulle kunna nå hela USA:s fastland med kärnvapen.
– Ja, de sköt den nästan rakt upp. Om du ser på den fart den borde ha uppnått vid en normal bana så borde den kunna färdas mer än 12 000 kilometer, vilket är mer än nog för att nå överallt i USA.
TT: Kan USA:s robotförsvar slå ut den?
– Nej. USA:s robotförsvar slår bara ut omkring 50 procent av målen. Fördelen med flera stridsspetsar är att det blir fler mål att skjuta ned. USA skulle normalt sett avfyra fyra egna robotar mor varje stridsspets, säger Lewis.
Enorma summor
Han tillägger att det skulle kosta enorma summor att skicka upp tolv egna robotar om man räknar med att varje nordkoreansk ICBM skulle innehålla tre stridsspetsar.
– Det är en väldigt låg kostnad för Nordkorea för att kunna övermanna USA:s robotförsvar.
Lewis tycker att det sydkoreanska svaret är anmärkningsvärt med uppskjutning av robotar från land, flyg och från sjöss.
– Jag tror att robottesterna är ganska osmarta. För det rör sig om ett test med förmågan att döda Kim Jung-Un, innan han kan ge en order. Vi vill inte ha Kim Jong-Un i en krissituation, att han känner att han måste använda sina kärnvapen innan man dödar honom. Det skapar ett ökat tryck på honom att agera innan det är för sent.
Från Sydkoreas håll säger man att landets robotar genom precisionsattacker kan slå ut avfyrningsplatserna så väl som lednings- och stödanläggningar. Men de kort- och medeldistansrobotar det rör sig om kan enligt Lewis inte slå ut avfyrningsanläggningar innan det är för sent.
– Men vad de kan göra, och vad den tillträdande presidenten (Yoon Suk-Yeol) har sagt sig kunna göra, är en så kallad dekapiteringsanfall, där man försöker att slå ut ledarskapet innan de hinner ge ordern att använda kärnvapenvapen.
"Måste göra någonting"
Både Nordkoreas och Sydkoreas försvar bygger på att de agerar före den andra, vilket vid en kris ökar pressen för länderna att eskalera, snarare än att försöka lugna situationen, enligt honom.
TT: Varför svarar Sydkorea på det här sättet?
– De måste göra någonting. Det är det mest klassiska impulsen, att en regering känner att den måste visa att den skyddar sina invånare. Även om det är ineffektivt, eller i det här fallet farligt.
Även om Kim nu ser ut att ha lyckats med ett av sina stora mål så är det bara början, spår Jeffrey Lewis.
– Enligt hans ambitiösa program så har han förutom den senaste roboten – som även kan komma att testas fler gånger – åtagit sig att testa en ICBM som använder fast bränsle, att få upp en militär satellit i omloppsbana, liksom att sjösätta en atomubåt. Så det kommer att bli många fler tester.
TT: Påverkas Nordkorea av världens uppmärksamhet mot Ukraina?
– Jag tror inte det påverkas alls, Kim lade fram sina planer tydligt långt innan Ukraina hände.