När hon fick veta vad som hade hänt så trodde hon först inte på det. Det måste vara fel, tänkte Ingeborg Soleng, i dag 23 år, men vid tiden för terrordåden bara 13.
– Det var så overkligt att det hände. Så det tog lite tid innan det sjönk in vad som faktiskt hade inträffat, säger hon.
Kompisen Anniken Malme, 24 år och sjuksköterska, hörde först talas om det från sin mamma.
– Hon sade bara att det hade varit skottlossning på Utøya och man har ju hört om skottlossningar tidigare, så jag tänkte väl inte så mycket mer på det. Men på kvällen så hörde man om fler och fler döda, och på morgonen efter hade det ökat kraftigt, säger Anniken Malme, som också märker hur hon tänker mindre och mindre på det inträffade ju längre tiden går.
– Men det är bra att det uppmärksammas till tioårsdagen, säger hon.
Värre under corona
22-årige Aleksander Wang, också han student, säger att han fortfarande får som en obeskrivlig känsla när han tänker på terroristens massmord den 22 juli 2011. Inte heller har det blivit särskilt mycket bättre med rasismen i landet efter det som hände, säger han.
– Nu under corona har det bara blivit värre. Folk är fortsatt skeptiska och kanske lite rädda. Man tänker att det skulle bli bättre efter en sådan händelse, att man med åren ser fram emot en ljusare tid med mindre rasism och mer gemenskap, men så har det ju inte blivit. Det känns snarare som att det har blivit värre, säger han.
Lena Juntti, 47 år, minns fortfarande när hon vaknade på morgonen den 23 juli och såg dödstalen från terroristens massmord på ön.
– Jag minns hur chockerande det var. På ett sätt känns det som att det har gått tio år, men det känns samtidigt som att det har gått fort.
Mer förändring
TT: Har Norge förändrats efter 22 juli?
– Jag skulle kanske önska att det hade förändrat Norge mer, att det hade blivit en ordentlig politisk uppgörelse och att man pratade mer om bakgrunden. Det var klart att han var en speciell person, att det är väldigt få som skulle göra något sådant, men samtidigt så levde han inte i ett vakuum.
Hon hoppas att en tydligare politisk uppgörelse kan komma när längre tid har passerat, men några stora förhoppningar har hon inte.
– Det är få politiker som är principfasta. Man tänker mer på nästa val, det är ingen som vill ta på sig någon form av ansvar. Att det finns sympatisörer som kanske till viss del delar hans åsikter gör det också svårt, säger hon.
Folk glömmer
En som inte tänker på terrordåden särskilt mycket är den 27-årige studenten Emil Pedersen. Inte heller tror han att det som hände har påverkat Norge på något särskilt sätt.
– Jag tror att sådana saker är ganska dramatiska i början, men sedan så glömmer folk vad som hände. Jag tror inte att det är så många som går runt och tänker på det, det gör inte jag i alla fall.